¹{Molitev trpina, ko omaguje in pred GOSPODOM izliva žalovanje svoje.} GOSPOD, čuj molitev mojo, in vpitje moje pridi do tebe!

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²Ne skrivaj mi obličja svojega v dan stiske moje, nagni mi uho svoje; ob dnevi, ko kličem, me hitro usliši!

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³Kajti ginejo kakor dim dnevi moji in kosti moje goré.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴Opaljeno je kakor trava in velo srce moje, kajti pozabil sem jesti kruh svoj.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵Od glasu zdihovanja mojega se držé kosti moje mojega mesa.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶Podoben sem pelikanu v puščavi, sem kakor sova v podrtinah.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷Bedim in sem kakor samoten vrabec na strehi.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸Ves dan me sramoté sovražniki moji; kateri divjajo zoper mene, se rotijo pri meni.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹Kajti pepel jem kakor kruh in pijačo svojo mešam s solzami,

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰zaradi srda tvojega in togote tvoje, ker vzdignil si me in me vrgel na tla.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹Dnevi moji so kakor senca pred mrakom in sam usiham kakor zél.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Ti pa, GOSPOD, ostajaš vekomaj in spomin tvoj od roda do roda.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Ti boš vstal in se usmilil Siona, ker čas je storiti mu milost, ker čas določen je prišel.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Kajti hlapcem tvojim je drago njega kamenje in smili se jim njega prah.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵In bali se bodo pogani imena GOSPODOVEGA in vsi kralji zemlje slave tvoje.

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶Ko sezida GOSPOD Sion in se prikaže v slavi svoji,

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷se ozre na molitev zapuščenca, in ne bo zametal njih molitve.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Zapiše se to naslednjemu rodu, in ljudstvo, ki bode ustvarjeno, bo hvalilo GOSPODA:

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹ker je pogledal z višave svetosti svoje, ozrl se GOSPOD iz nebes na zemljo,

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰da usliši jetnikov zdihovanje, da oprosti nje, ki so izročeni smrti,

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹da oznanjajo na Sionu ime GOSPODOVO in hvalo njegovo v Jeruzalemu,

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²ko se zbero ljudstva vsa in kraljestva, da služijo GOSPODU.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³Potlačil je na tem potu moč mojo, dni moje skrajšal.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴Dejal sem: Bog moj mogočni, ne vzemi me sredi mojih dni! Skozi vse rodove so dnevi tvoji.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Saj ti si nekdaj ustanovil zemljo in delo tvojih rok so nebesa.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶Ona preidejo, ti pa ostaneš; da, vse tisto se postara kakor oblačilo, kakor obleko jih izpremeniš, in se izpremené.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷Ti pa si večno isti in let tvojih ni konca!Sinovi hlapcev tvojih bodo prebivali v deželi in njih seme se utrdi pred teboj.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸Sinovi hlapcev tvojih bodo prebivali v deželi in njih seme se utrdi pred teboj.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.