¹Hvalite GOSPODA, ker je dobrotljiv, ker vekomaj traja milost njegova!

¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Tako naj govoré rešenci GOSPODOVI, ki jih je rešil iz rok tlačitelja

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

³in ki jih je zbral iz dežel, od vzhoda in od zahoda, od severa in od morja.

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

⁴Tavali so po puščavi, po potih samotnih, mesta za prebivališče niso našli;

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁵lačni so bili in žejni, njih duša je hirala v njih.

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁶Tedaj so klicali h GOSPODU v nadlogi svoji, in rešil jih je iz njih stiske,

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁷in vodil jih je po pravem potu, da bi dospeli v mesto za prebivališče.

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁸Slavé naj GOSPODA za milost njegovo in za čudovita dela njegova pri sinovih človeških:

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁹da on siti dušo potrebno in dušo gladno napolnjuje z dobrim.

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

¹⁰Kateri so sedeli v temoti in v smrtni senci, v bridkosti sponah in v železju,

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹¹ker so se upirali besedam Boga mogočnega in so zavrgli sklep Najvišjega;

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹²zato je ponižal njih srce z nadlogo, padli so, in ni ga bilo, ki bi jim bil pomagal.

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹³Tedaj so klicali h GOSPODU v nadlogi svoji, in rešil jih je iz njih stiske;

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹⁴izpeljal jih je iz temin in smrtne sence in raztrgal je njih vezi.

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁵Slavé naj GOSPODA za milost njegovo in za čudovita dela njegova pri sinovih človeških,

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁶da je strl vrata bronasta in zdrobil zapahe železne.

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁷Nespametni zavoljo pota pregrehe, zavoljo krivic svojih so prišli v trpljenje.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁸Vsaka hrana se je studila njih duši, smrtnim vratom so se približali.

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁹Tedaj so klicali GOSPODA v nadlogi svoji, in rešil jih je iz njih stiske;

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

²⁰poslal je besedo svojo in jih ozdravil, in jih je otel pogina.

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²¹Slavé naj GOSPODA za milost njegovo in za čudovita dela njegova pri sinovih človeških

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²²in naj darujejo hvalne daritve ter oznanjajo z radostnim petjem dela njegova!

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²³Kateri so šli na morje v ladjah, za opravilom svojim po velikih vodah,

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²⁴oni so videli dela GOSPODOVA in čuda njegova v globočini:

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁵Ukaže namreč in napravi vihar, ki visoko žene valove njegove,

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁶da se zdaj vzpenjajo do neba, zdaj zopet padajo v globočino, duša jim koprni v nadlogi;

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁷vrtijo se in opotekajo kakor pijani, in vsa njih spretnost je izginila.

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁸Tedaj so klicali h GOSPODU v nadlogi svoji, in rešil jih je iz njih stiske;

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁹premenil je vihar v tišino, in utihnili so jim valovi.

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

³⁰Tedaj se razveselé, da so se pomirili valovi, in tako jih je peljal v pristanišče zaželjeno.

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³¹Slavé naj GOSPODA za milost njegovo in za čudovita dela njegova pri sinovih človeških;

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³²in naj ga poveličujejo v zboru ljudstva ter v seji starejšin naj ga hvalijo!

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³³Reke izpreminja v puščavo in studence vodá v žejna tla,

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³⁴zemljo rodovitno v solnato puščo zavoljo hudobnosti prebivalcev njenih.

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁵Puščavo izpreminja v jezero in suhotna tla v studence vodá.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁶In tja naseli lačne, da zidajo mesto za prebivanje

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁷in da posejejo njive in zasadé vinograde in pridelajo vsakoleten sad.

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁸Blagoslavlja jih tako, da se množijo silno, in njih živine ne zmanjšuje.

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁹Zmanjšani so pač bili in ponižani vsled zatiranja, nesreče in bridkosti.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

⁴⁰On, ki izliva zaničevanje nad kneze in dela, da tavajo po praznoti, ki je brez potov,

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴¹na višavo je postavil siromaka iz bede in mu razmnožil rodovine kakor črede.

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴²Vidijo to pravični in se veselé, vsa malopridnost pa zapre usta svoja.Kdorkoli je moder, naj pazi na to, in uvažujejo naj milosti GOSPODOVE!

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴³Kdorkoli je moder, naj pazi na to, in uvažujejo naj milosti GOSPODOVE!

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.