¹Aleluja! Hvalite GOSPODA, ker je dober, ker traja vekomaj milost njegova.

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Kdo bi dopovedal mogočna dela GOSPODOVA, oznanil vso hvalo njegovo?

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³O blagor jim, ki se oklepajo pravice, ki delajo pravičnost vsak čas!

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴Spomni se me, GOSPOD, po blagovoljnosti, ki jo izkazuješ svojemu ljudstvu, obišči me z rešilno pomočjo svojo,

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵da uživam izvoljenih tvojih srečo, da se veselim radosti naroda tvojega, da se ponašam z dedino tvojo vred.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶Grešili smo kakor očetje naši, krivično smo delali, brezbožno ravnali.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷Očetje naši v Egiptu niso uvaževali čudovitih del tvojih, spominjali se niso milosti tvojih množine, temuč bili so uporni pri morju, pri morju Rdečem.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Vendar jih je rešil zavoljo imena svojega, da bi pokazal svojo moč.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹Zapretil je Rdečemu morju, in posušilo se je, in peljal jih je skozi valove kakor po planjavi.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰Tako jih je otel sovražilcu iz roke, odrešil jih je iz roke neprijateljeve.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹Vode pa so pokrile njih zatiralce, eden izmed njih ni ostal.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Tedaj so verjeli besedam njegovim, peli hvalo njegovo.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³Pa hitro so pozabili del njegovih, čakali niso sveta njegovega,

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴ampak vdali so se poželjivosti v puščavi, izkušali Boga mogočnega v samoti.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵In dal jim je, česar so želeli, a poslal jim je suhoto v njih duše.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶Ko so bili nevoščljivi Mojzesu v taborišču in Aronu, svetniku GOSPODOVEMU,

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷se je odprla zemlja in požrla Datana, in zagrnila je druhal Abiramovo.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸In ogenj se je vnel v njih druhali, in plamen je požgal krivičnike.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹Naredili so tele pri Horebu in so se klanjali uliti podobi,

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰in so zamenili čast svojo s podobo vola, ki muli travo.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹Pozabili so Boga mogočnega, rešitelja svojega, ki je bil storil velike reči v Egiptu,

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²čudovita dela v deželi Hamovi, strašna pri Rdečem morju.

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Zato je rekel, da jih pogubi; ko bi ne bil Mojzes, izvoljenec njegov, stopil v oni prepad pred njim, da je odvrnil jezo njegovo, da jih ni pogubil.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴Zaničevali so tudi zaželjeno deželo, ne verujoč besedi njegovi.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵Godrnjali so v šatorih svojih in niso poslušali glasu GOSPODOVEGA.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Tu je dvignil roko svojo proti njim ter prisegel, da morajo popadati v puščavi,

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷in da raznese njih seme med narode in jih razkropi po deželah.

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸Združili so se tudi z malikom Baal-peorjem in jedli daritve mrtvim.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹Tako so dražili Boga s počenjanjem svojim, da je prihrul nadnje pomor.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Tu se je vzdignil Pinehas in storil sodbo, in pomor je bil ustavljen;

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹to se mu je štelo za pravičnost, od roda do roda vekomaj.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²Enako so razdražili Boga pri Vodi prepira, da se je slabo godilo Mojzesu zavoljo njih:

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³kajti upirali so se duhu njegovemu, in govoril je nepremišljeno z ustnami svojimi.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴Pokončali niso onih ljudstev, za katera jim je bil zapoveddal GOSPOD,

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵ampak pomešali so se s poganskimi narodi in naučili se njih del;

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶in so služili njih malikom, in ti so jim bili v spotiko.

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷In darovali so sinove svoje in hčere svoje hudim duhovom.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸In prelivali so nedolžno kri, kri sinov in hčer svojih, ki so jih darovali malikom kanaanskim, da je bila dežela oskrunjena ž njih moritvami.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹In onečistili so se s svojimi deli, prešeštvovali so z dejanji svojimi.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰Zato se je razsrdil GOSPOD nad ljudstvom svojim in pristudila se mu je dedina njegova.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹In dal jih je v roko poganom, da bi jim gospodovali njih črtilci.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²In stiskali so jih njih sovražniki, in bili so potlačeni pod njih roko.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Mnogokrat jih je rešil, in vendar so bili uporni v naklepih svojih, in bili so ponižani zavoljo krivice svoje.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴Vendar se je oziral na njih stisko, ko je slišal njih vpitje.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵In spominjal se je zanje zaveze svoje in kesal se je po obilosti milosti svojih.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶In dal jim je doseči usmiljenje pred vsemi, kateri so jih imeli v sužnosti.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Reši nas, GOSPOD, Bog naš, in zberi nas izmed tistih poganov, da slavimo sveto ime tvoje in se hvalimo v hvali tvoji. —Slava GOSPODU, Bogu Izraelovemu, od veka do veka! In vse ljudstvo naj reče: Amen! Aleluja! Knjiga peta.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Slava GOSPODU, Bogu Izraelovemu, od veka do veka! In vse ljudstvo naj reče: Amen! Aleluja! Knjiga peta.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken