1Hvalite GOSPODA, razglašujte ime njegovo, med ljudstvi oznanjujte dejanja njegova!
1Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2Pojte mu, psalme mu prepevajte, razgovarjajte se o vseh čudovitih delih njegovih!
2Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3Hvalite se v svetem imenu njegovem; veseli se naj srce njih, ki iščejo GOSPODA.
3Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4Iščite GOSPODA in moči njegove, iščite vedno njegovega obličja.
4Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5Spominjajte se čudes njegovih, ki jih je storil, čudovitih del njegovih in razsodkov ust njegovih.
5Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6O seme Abrahama, njegovega hlapca, sinovi Jakobovi, izvoljenci njegovi!
6I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7On, GOSPOD, je Bog naš, po vsej zemlji se vršé sodbe njegove.
7Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8Spominja se vekomaj zaveze svoje, besede, ki jo je zapovedal do tisoč rodov,
8Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9zaveze, ki jo je sklenil z Abrahamom, in prisege svoje Izaku.
9på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10In jo je dal Jakobu v postavo, Izraelu v večno zavezo,
10Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11govoreč: Tebi hočem dati deželo Kanaansko kot vam odmerjeno dedno posest.
11han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12Ko jih je bilo po številu malo, prav malo, pa so še kot tujci bivali v njej,
12Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13in so hodili od naroda do naroda, iz enega kraljestva k drugemu ljudstvu,
13Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14ni dovolil zatirati jih nikomur in kralje je strahoval zavoljo njih:
14Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15Ne doteknite se maziljencev mojih in ne storite žalega prorokom mojim!
15»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16Tu je poklical lakoto nad deželo in strl ljudem vso podporo kruha.
16Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17Poslal je pred njimi moža, ki je bil v sužnost prodan, Jožefa.
17då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18Noge njegove so vklenili v spone, železo ga je stiskalo do duše,
18Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19do časa, ko se je uresničila beseda njegova: govor GOSPODOV ga je bil prečistil.
19till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20Poslal je kralj in velel ga razvezati, poglavar ljudstev, in ga je oprostil.
20Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21Postavil ga je za gospoda družini svoji in za poglavarja vsej svoji posesti,
21Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22da bi zvezaval kneze njegove po volji svoji in učil modrosti njegove starejšine.
22han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23Nato je prišel Izrael v Egipt in Jakob je tujčeval v deželi Hamovi.
23Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24Tam je storil Bog ljudstvo svoje silno rodovitno in ga je naredil močnejše od tlačiteljev njegovih.
24Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25Izpremenil je njih srce, da so sovražili ljudstvo njegovo, da so zvijačne naklepe snovali zoper hlapce njegove.
25de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26Poslal je Mojzesa, hlapca svojega, Arona, ki ga je bil izvolil.
26Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27Delala sta pred njimi besede znamenj njegovih in čudeže v deželi Hamovi.
27De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28Poslal je temé in omračil je deželo, in nista se upirala besedi njegovi.
28Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29Izpremenil je v kri njih vode in pokončal je njih ribe.
29Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30Obilo je rodila njih dežela žab, mrgolelo jih je po kraljevih sobanah.
30Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31Rekel je, in prišle so pasje muhe, komarji na vso njih pokrajino.
31Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32Dal jim je za dež točo, ogenj plamteč spustil na njih kraj,
32Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33in pobil je njih trte in smokve in polomil drevje njih pokrajine.
33Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34Rekel je, in prišle so kobilice in hrošči, in to brez števila,
34Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35in so požrli vso travo v njih deželi in požrli njih poljski sad.
35De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36Slednjič je udaril vse prvorojeno v njih deželi, prvino vse njih moči.
36Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37Tedaj jih je izpeljal s srebrom in zlatom, in ni ga bilo, ki bi bil pešal med njih rodovi.
37Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38Veselili so se Egipčani, ko so šli ti, ker strah pred njimi jih je bil obšel.
38Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39Razgrnil je oblak, da jih zaslanja, in ogenj, da razsvetljuje noč.
39Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40Prosili so, in poslal jim je prepelic in s kruhom nebeškim jih je sitil.
40De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41Odprl je skalo, in pritekle so vode, tekle so po pušči kakor reka.
41Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42Ker se je spominjal besede svetosti svoje in Abrahama, hlapca svojega.
42Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43Zato je izpeljal ljustvo svoje z veseljem, s petjem izvoljence svoje,
43Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44in dal jim je dežele poganov in pridelke ljudstev v last,da se naj držé postav njegovih in hranijo zakone njegove. Aleluja!
44Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45da se naj držé postav njegovih in hranijo zakone njegove. Aleluja!
45för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!