¹Slavi, duša moja, GOSPODA! GOSPOD, Bog moj, velik si silno, lepoto in veličastvo si oblekel;

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

²ogrinjaš se s svetlobo kakor z obleko, nebesa razpenjaš kakor šator.

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³Kateri stavi v vodah tramovje hramov svojih, ki nareja oblake za voz svoj, ki hodi po vetrov perutih,

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴ki dela vetrove za poslance svoje, za služabnike svoje ogenj plamteči.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵Postavil je zemljo na podstave njene, da se ne gane na večne čase.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶Z valovjem si jo ogrnil kakor z odejo, čez gore so stale vode.

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷Na karanje tvoje so pobegnile, pred groma tvojega glasom so urno bežale –

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸dvignile so se gore, pogreznile se doline – na mesto, katero si jim bil ustanovil.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹Mejo si jim postavil, da je ne prestopijo, da se ne povrnejo pokrit zemljo.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰Ti izpuščaš studence po dolinah, da tečejo med gorami;

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹napajajo vse poljske živali, žejo svojo si gasé divji osli.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹²Poleg njih prebivajo ptice nebeške, glasijo se izmed vej.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³On namaka gore iz hramov svojih, s sadom del tvojih se siti zemlja.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴On daje, da raste trava živini in zelišče človeku v rabo, da si pripravi hrano iz zemlje,

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵in vino, ki razveseljuje srce človeku, in olje, ki svetel nareja obraz, in kruh, ki podpira srce človeku.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶Siti se drevje GOSPODOVO, cedre na Libanonu, ki jih je vsadil,

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷kjer gnezdijo ptički, tudi štorklja, ki ima hišo svojo na jelkah.

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸Gore visoke so divjim kozlom, pečine skalnim jazbecem prebivališče.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹Naredil je mesec, da meri čase, in solnce, ki pozna zahod svoj.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰Temo narejaš, da je noč, tedaj so vse gozdne živali pokonci:

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹mladi levi rjovejo za plenom in zahtevajo od Boga mogočnega hrane svoje.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²²Ko izhaja solnce, se poskrijejo in ležé v brlogih svojih.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³Človek pa gre na delo svoje in po opravilu svojem do večera.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴Kako mnogotera so dela tvoja, o GOSPOD, v modrosti si jih naredil vsa, polna je zemlja stvorov tvojih!

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Ondi morje, veliko in prostrano, v njem je laznine brez števila, živali velikih in malih.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Tod hodijo ladje in leviatan, ki si ga ustvaril, naj se v njem igra.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Vse to čaka tebe, da jim daš njih živeža o svojem času.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Kadar jim daješ, pobirajo, odpreš jim roko svojo, in sitijo se z dobrotami.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Kadar jim skriješ obličje svoje, se prestrašijo; vzameš jim sapo, in ginejo ter se povračajo v prah svoj.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Pošiljaš sapo svojo in jih spet ustvarjaš, in tako obličje obnavljaš zemlji.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹Slava GOSPODOVA traja naj vekomaj! Veseli se naj GOSPOD v delih svojih!

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³²Ko pogleda na zemljo, se trese ona, ko se dotakne gorá, se kadé.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³Pel bom GOSPODU vse svoje žive dni, psalme prepeval Bogu svojemu, dokler bodem živ.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴O da bi mu bilo prijetno premišljevanje moje! Jaz se hočem radovati v GOSPODU.Izginejo naj grešniki z zemlje in brezbožnikov več ne bodi! Slavi, duša moja, GOSPODA! Aleluja!

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵Izginejo naj grešniki z zemlje in brezbožnikov več ne bodi! Slavi, duša moja, GOSPODA! Aleluja!

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!