1{Pesem stopinj.} H GOSPODU sem klical v stiski svoji, in uslišal me je.
1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
2O GOSPOD, reši dušo mojo usten lažnivih, zvijačnega jezika!
2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
3Kaj naj ti Bog dá in kaj še pridene, o jezik zvijačni?
3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
4Ostre pšice mogočnega z žerjavico brinovo vred.
4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
5Gorje meni, da na tujem bivam v Meseku, da stanujem med šatori Kedarcev!
5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
6Predolgo že biva duša moja ž njimi, ki sovražijo mir.Jaz ljubim mir, ali ko govorim, kličejo oni na boj.
6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
7Jaz ljubim mir, ali ko govorim, kličejo oni na boj.
7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.