¹Alef [Alef, bet, gimel itd. se imenujejo črke hebrejske abecede.]. Blagor njim, ki hodijo brezmadežno po pravem potu, ki živé po postavi GOSPODOVI.

¹Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

²Blagor njim, ki hranijo pričevanja njegova, ki ga iščejo iz vsega srca,

²Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

³ki tudi ne delajo krivice, ampak hodijo po potih njegovih.

³de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

⁴Ti si zapovedal ukaze svoje, da naj se izpolnjujejo pridno.

⁴Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

⁵O, da bi pota moja šla tako, da bi izpolnjeval postave tvoje!

⁵O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

⁶Tedaj ne pridem v sramoto, ko bom gledal na vse zapovedi tvoje.

⁶Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

⁷Hvalil te bom s pravim srcem, ko se bom učil razsodkov pravičnosti tvoje.

⁷Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

⁸Postave tvoje bom izpolnjeval, le ne zapusti me nikar!

⁸Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

⁹Bet. Kako ohrani mladenič stezo svojo brez madeža? Držeč se je po besedi tvoji.

⁹Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

¹⁰Iz vsega srca svojega te iščem, ne daj, da izgrešim zapovedi tvoje.

¹⁰Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

¹¹V srcu svojem sem shranil govor tvoj, da ne grešim zoper tebe.

¹¹Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

¹²Hvaljen si, GOSPOD, uči me postave svoje!

¹²Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

¹³Z ustnami svojimi pripovedujem vse sodbe tvojih ust.

¹³Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

¹⁴Veselim se pota pričevanj tvojih kakor vseh zakladov.

¹⁴Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

¹⁵Ukaze tvoje bom premišljeval in pazil na steze tvoje.

¹⁵Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

¹⁶V postavah tvojih se razveseljujem, besede tvoje ne zabim.

¹⁶Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

¹⁷Gimel. Dobrotno ravnaj s hlapcem svojim, da bom živel, in hraniti hočem besedo tvojo.

¹⁷Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

¹⁸Odgrni oči moje, da gledam čuda v zakonu tvojem.

¹⁸Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

¹⁹Tujec sem na tej zemlji, ne skrivaj mi zapovedi svojih.

¹⁹Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

²⁰Duša moja gine od hrepenenja po pravicah tvojih vsak čas.

²⁰Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

²¹Ti pretiš prevzetnim in preklinjaš, kateri izgrešajo zapovedi tvoje.

²¹Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

²²Odvali od mene sramoto in zaničevanje, ker hranim pričevanja tvoja.

²²Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

²³Tudi knezi sedé in govoré zoper mene, a hlapec tvoj premišlja postave tvoje.

²³Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

²⁴Pričevanja tvoja so vendarle razveseljevanja moja, svetovalci moji.

²⁴ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

²⁵Dalet. V prahu tiči duša moja, oživi me po besedi svoji.

²⁵Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

²⁶Pota svoja sem ti naznanjal, in odgovoril si mi; úči me postav svojih.

²⁶Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

²⁷Daj, da umem pot ukazov tvojih, in premišljeval bom čudovita dela tvoja.

²⁷Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

²⁸Od otožnosti se v solzah taja duša moja, vzdrži me po besedi svoji!

²⁸Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

²⁹Lažnivosti pot odvrni od mene in pouk zakona svojega mi podéli milostno.

²⁹Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

³⁰Zvestobe pot sem izvolil, sodbe tvoje si postavil pred oči.

³⁰Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

³¹Držim se tvojih pričevanj, GOSPOD, ne daj, da se osramotim.

³¹Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

³²Po poti zapovedi tvojih bom tekel, ko razširiš srce moje.

³²Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

³³He. Uči me, GOSPOD, postav svojih pot, da jo ohranim do konca.

³³Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

³⁴Daj mi razum, da hranim zakon tvoj in ga izpolnjujem iz vsega srca.

³⁴Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

³⁵Daj, da hodim po zapovedi tvojih stezi, ker tá me veseli.

³⁵Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

³⁶Nagni srce moje k pričevanjem svojim in ne k dobičku.

³⁶Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

³⁷Odvrni oči moje, da ne gledajo ničemurnosti, in na potih svojih me oživi!

³⁷Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

³⁸Utrdi hlapcu svojemu obljubo svojo, ki je dana v pospeševanje strahu do tebe.

³⁸Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

³⁹Odvrni sramoto mojo, ki se je bojim, ker dobre so sodbe tvoje.

³⁹Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

⁴⁰Glej, ukazov tvojih želim, v pravičnosti tvoji daj mi živeti.

⁴⁰Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

⁴¹Vav. Pridejo naj mi milosti tvoje, GOSPOD, zveličanje tvoje po obljubi tvoji;

⁴¹Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

⁴²tako bom imel kaj odgovoriti njemu, ki me sramoti, ker upanje imam v besedo tvojo.

⁴²Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

⁴³In ne vzemi docela iz ust mojih besede resnice, ker sodb tvojih čakam.

⁴³Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

⁴⁴In izpolnjeval bom zakon tvoj stanovitno, vedno in vekomaj.

⁴⁴Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

⁴⁵In neprestano bom hodil v svobodi, ker postav tvojih iščem.

⁴⁵Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

⁴⁶Govoriti hočem o pričevanjih tvojih tudi pred kralji, in ne bode me sram.

⁴⁶Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

⁴⁷In razveseljeval se bom v zapovedih tvojih, ki so se mi omilile.

⁴⁷Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

⁴⁸In dvignem roke svoje do zapovedi tvojih, ki jih ljubim, in preudarjal bom postave tvoje.

⁴⁸jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

⁴⁹Zajin. Spomni se besede, ki si jo dal hlapcu svojemu, s katero si me utrdil v upanju.

⁴⁹Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

⁵⁰To mi je tolažilo v bridkosti moji, da me je beseda tvoja oživila.

⁵⁰Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

⁵¹Prevzetniki so se mi posmehovali silno, a od postave tvoje nisem krenil.

⁵¹De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

⁵²Spominjal sem se sodb tvojih od nekdaj in se tolažil.

⁵²Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

⁵³Togota me je zgrabila spričo brezbožnikov, ki zapuščajo zakon tvoj.

⁵³Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

⁵⁴Sladki spevi so mi postave tvoje v hiši mojega tujčevanja.

⁵⁴Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

⁵⁵Po noči se spominjam imena tvojega, GOSPOD, in zakon tvoj izpolnjujem.

⁵⁵Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

⁵⁶To mi je bilo dano, ker sem hranil ukaze tvoje.

⁵⁶Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

⁵⁷Het. Delež moj je GOSPOD, rekel sem, da bi izpolnjeval besede tvoje.

⁵⁷Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

⁵⁸Ponižno molim pred obličjem tvojim iz vsega srca svojega, milost mi izkaži po obljubi svoji.

⁵⁸Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

⁵⁹Premislil sem pota svoja in obrnil sem noge svoje k pričevanjem tvojim.

⁵⁹Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

⁶⁰Hitim in se ne obotavljam izpolnjevati zapovedi tvoje.

⁶⁰Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

⁶¹Zadrge brezbožnih so me ovile, a postave tvoje ne zabim.

⁶¹De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

⁶²Opolnoči vstajam hvalit te zavoljo sodb pravičnosti tvoje.

⁶²Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

⁶³Tovariš sem vsem, ki se te bojé in izpolnjujejo povelja tvoja.

⁶³Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

⁶⁴Milosti tvoje, o GOSPOD, polna je zemlja, postav svojih me úči.

⁶⁴Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

⁶⁵Tet. Dobro si storil hlapcu svojemu, GOSPOD, po besedi svoji.

⁶⁵Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

⁶⁶Dobre razsodnosti in spoznanja me úči, ker zapovedim tvojim verujem.

⁶⁶Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

⁶⁷Preden sem bil ponižan, sem zahajal v zmote, sedaj pa izpolnjujem govor tvoj.

⁶⁷Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

⁶⁸Dober si in dobro delaš, úči me postav svojih.

⁶⁸Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

⁶⁹Zvijačo so skovali zoper mene prevzetniki, jaz pa iz vsega srca hranim povelja tvoja.

⁶⁹De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

⁷⁰Debelí se kakor z mastjo njih srce, jaz pa se zakona tvojega radujem.

⁷⁰Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

⁷¹V dobro mi je bilo, da sem bil ponižan, da bi se učil postav tvojih.

⁷¹Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

⁷²Boljši mi je zakon tvojih ust nego tisoči zlata in srebra.

⁷²Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

⁷³Jod. Roke tvoje so me naredile in pripravile, stóri me razumnega, da se učim zapovedi tvojih.

⁷³Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

⁷⁴Kateri se te boje, me bodo videli ter se veselili, ker imam v besedi tvoji nado svojo.

⁷⁴De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

⁷⁵Spoznavam, GOSPOD, da so pravične sodbe tvoje in da si me v zvestobi ponižal.

⁷⁵HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

⁷⁶Bodi, prosim, milost tvoja mi v tolažbo, po obljubi tvoji hlapcu tvojemu.

⁷⁶Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

⁷⁷Dojde naj mi usmiljenje tvoje, da živim, ker zakon tvoj je vse veselje moje.

⁷⁷Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

⁷⁸Osramoté se naj prevzetniki, ker so me z lažjo tlačili; jaz pa premišljujem povelja tvoja.

⁷⁸På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

⁷⁹Povrnejo se naj k meni, ki se boje tebe, in tisti, ki poznajo pričevanja tvoja.

⁷⁹Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

⁸⁰Srce moje se popolnoma pokoravaj postavam tvojim, da ne pridem v sramoto.

⁸⁰Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

⁸¹Kaf. Duša moja koprni po zveličanju tvojem, besede tvoje čakam.

⁸¹Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

⁸²Oči moje koprne po obljubi tvoji, ko govorim: Kdaj me potolažiš?

⁸²Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

⁸³Dasi sem podoben mehu v dimu, postav tvojih nisem pozabil.

⁸³Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

⁸⁴Koliko bode dni hlapca tvojega? Kdaj boš sodil nje, ki me preganjajo?

⁸⁴Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

⁸⁵Jame mi kopljejo prevzetniki, ki se ne ravnajo po zakonu tvojem.

⁸⁵De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

⁸⁶Vse zapovedi tvoje so resnica; po krivem me preganjajo, pomagaj mi!

⁸⁶Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

⁸⁷Skoraj so me uničili na zemlji, jaz pa se nisem izneveril ukazom tvojim.

⁸⁷De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

⁸⁸Po milosti svoji me oživi, in hranil bom pričevanja tvojih ust.

⁸⁸Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

⁸⁹Lamed. Na vekomaj, o GOSPOD, je utrjena beseda tvoja v nebesih.

⁸⁹Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

⁹⁰Od roda do roda traja zvestoba tvoja: ustanovil si zemljo, in ona stoji.

⁹⁰Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

⁹¹Po tvojih naredbah stoji vse še danes, kajti vse stvari služijo tebi.

⁹¹Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

⁹²Ako bi ne bil zakon tvoj vse veselje moje, zdavnaj bi že bil poginil v nadlogi svoji.

⁹²Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

⁹³Nikdar ne pozabim povelj tvojih, ker ž njimi si me oživil.

⁹³Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

⁹⁴Tvoj sem, reši me, ker ukazov tvojih iščem.

⁹⁴Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

⁹⁵Ko name prežé brezbožni, da me pogubé, pregledujem pričevanja tvoja.

⁹⁵På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

⁹⁶Videl sem, da sleherna stvar, še tako popolna, ima svoj konec, a zapoved tvoja je širna brez meje.

⁹⁶På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

⁹⁷Mem. Kako ljubim zakon tvoj! ves dan je o njem premišljevanje moje.

⁹⁷Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

⁹⁸Modrejšega od sovražnikov mojih me delajo zapovedi tvoje, ker vekomaj so moja last.

⁹⁸Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

⁹⁹Razumnejši sem postal od vseh učenikov svojih, ker pričevanja tvoja so premišljevanje moje.

⁹⁹Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

¹⁰⁰Previdnejši sem od starcev, ker hranim povelja tvoja.

¹⁰⁰Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

¹⁰¹Od vsake hudobne steze zadržujem noge svoje, da bi izpolnjeval besedo tvojo.

¹⁰¹Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

¹⁰²Od sodb tvojih se ne ganem, ker ti me poučuješ.

¹⁰²Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

¹⁰³Kako sladke so grlu mojemu besede tvoje, slajše od medú ustom mojim!

¹⁰³Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

¹⁰⁴Po poveljih tvojih pridobivam razumnost, zato sovražim vsako stezo lažnivosti.

¹⁰⁴Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

¹⁰⁵Nun. Svetilo nogi moji je beseda tvoja in stezi moji luč.

¹⁰⁵Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

¹⁰⁶Prisegel sem, tudi uveljavil: izpolnjevati razsodke pravičnosti tvoje.

¹⁰⁶Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

¹⁰⁷Ponižan sem silno, GOSPOD, oživi me po besedi svoji!

¹⁰⁷Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

¹⁰⁸Prostovoljne daritve ust mojih milo sprejemaj, GOSPOD, in razsodkov svojih me úči!

¹⁰⁸Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

¹⁰⁹Duša mi je vedno v nevarnosti, vendar ne zabim zakona tvojega.

¹⁰⁹Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

¹¹⁰Brezbožniki so mi nastavili zanko, vendar od ukazov tvojih ne zahajam.

¹¹⁰De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

¹¹¹Pričevanja tvoja sem prejel v posest na veke, ker so veselje mojemu srcu.

¹¹¹Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

¹¹²Srce svoje sem nagnil, da izpolnjuje postave tvoje vedno do konca.

¹¹²Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

¹¹³Sameh. Ljudi dvojih misli sovražim, zakon tvoj pa ljubim.

¹¹³Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

¹¹⁴Zatišje si moje in ščit moj, v besedi tvoji imam nado.

¹¹⁴Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

¹¹⁵Umeknite se od mene, hudodelniki, jaz hočem hraniti zapovedi svojega Boga!

¹¹⁵Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

¹¹⁶Bodi mi podpora po obljubi svoji, da živim, in ne pusti, da se osramotim v nadi svoji.

¹¹⁶Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

¹¹⁷Podpiraj me in varen bodem in gledal bom vedno na postave tvoje.

¹¹⁷Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

¹¹⁸Vse, ki izgrešujejo postave tvoje, zametaš, kajti laž je, s čimer se slepijo.

¹¹⁸Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

¹¹⁹Kakor žlindro odpravljaš vse brezbožne na zemlji; zatorej ljubim pričevanja tvoja.

¹¹⁹Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

¹²⁰Od strahu pred teboj trepeče meso moje in bojim se tvojih sodb.

¹²⁰Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

¹²¹Ajin. Pravo sem delal in pravičnost; ne izročaj me njim, ki me stiskajo.

¹²¹Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

¹²²Porok bodi hlapcu svojemu na dobro; naj me ne zatirajo prevzetni.

¹²²Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

¹²³Oči moje koprné po zveličanju tvojem in po obljubi pravičnosti tvoje.

¹²³Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

¹²⁴Ravnaj po milosti svoji s hlapcem svojim, in postav svojih me uči.

¹²⁴Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

¹²⁵Hlapec sem tvoj, stori me razumnega, da spoznam pričevanja tvoja.

¹²⁵Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

¹²⁶Čas je, da delaš, GOSPOD, ker v nič so deli zakon tvoj.

¹²⁶Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

¹²⁷Zatorej bolj ljubim zapovedi tvoje nego zlato, nego najčistejše zlato.

¹²⁷Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

¹²⁸Zato spoznavam vse ukaze tvoje za prave, vsako stezo lažnivosti sovražim.

¹²⁸Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

¹²⁹Pe. Čudovita so pričevanja tvoja, zato jih hrani duša moja.

¹²⁹Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

¹³⁰Komur se beseda tvoja razodene, prejme luč, in razumnost daje ona preprostim.

¹³⁰När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

¹³¹Usta svoja sem odprl v hrepenenju, ker žejen sem zapovedi tvojih.

¹³¹Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

¹³²Ozri se v me in usmili se me, kakor je prav za tiste, ki ljubijo ime tvoje.

¹³²Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

¹³³Noge moje utrdi s poveljem svojim in ne daj, da gospoduje kaka krivica nad menoj.

¹³³Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

¹³⁴Otmi me zatiranja ljudi, da izpolnjujem ukaze tvoje.

¹³⁴Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

¹³⁵Daj, da sveti obličje tvoje nad hlapcem tvojim, in uči me postav svojih.

¹³⁵Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

¹³⁶Potoki vodá teko iz mojih oči zaradi njih, ki se ne pokoré zakonu tvojemu.

¹³⁶Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

¹³⁷Cade. Pravičen si, GOSPOD, in prave so sodbe tvoje.

¹³⁷HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

¹³⁸Kar si zaukazal v svojih pričevanjih, je pravičnost, in zvestoba popolnoma.

¹³⁸Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

¹³⁹Od gorečnosti svoje ginem, ker so pozabili besede tvoje zatiralci moji.

¹³⁹Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

¹⁴⁰Dobro preizkušena kakor z ognjem je beseda tvoja, zato jo ljubi hlapec tvoj.

¹⁴⁰Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

¹⁴¹Majhen sem jaz in zaničevan, a povelj tvojih ne zabim.

¹⁴¹Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

¹⁴²Pravičnost tvoja je pravičnost večna in postava tvoja je resnica.

¹⁴²Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

¹⁴³Zatira in stiska sta me zadeli, zapovedi tvoje pa so veselje moje.

¹⁴³Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

¹⁴⁴Pričevanja tvoja so pravična vekomaj; dodeli mi razumnost, in živel bom.

¹⁴⁴Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

¹⁴⁵Kof. Iz vsega srca kličem, usliši me, o GOSPOD! hraniti hočem tvoje postave.

¹⁴⁵Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

¹⁴⁶Ko te kličem, reši me, in hranil bom pričevanja tvoja.

¹⁴⁶Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

¹⁴⁷Jutranji svit sem prehitel, da vpijem; besede tvoje sem čakal.

¹⁴⁷Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

¹⁴⁸Oči moje so prehitevale nočne straže, da bi premišljal govor tvoj.

¹⁴⁸Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

¹⁴⁹Glas moj poslušaj po milosti svoji, GOSPOD, oživi me po pravdnih naredbah svojih.

¹⁴⁹Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁰Bližajo se mi tisti, ki jim gre za sramotno delo, ki so daleč od zakona tvojega.

¹⁵⁰Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

¹⁵¹A ti si blizu, GOSPOD, in vse zapovedi tvoje so resnica.

¹⁵¹Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

¹⁵²Zdavnaj vem iz pričevanj tvojih, da si jih ustanovil na veke.

¹⁵²Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

¹⁵³Reš. Ozri se na nadlogo mojo in reši me, ker zakona tvojega ne zabim.

¹⁵³Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

¹⁵⁴Prevzemi pravdo mojo in odreši me, po obljubi svoji oživi me.

¹⁵⁴Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

¹⁵⁵Daleč od krivičnih je zveličanje, ker jim ni mar za postave tvoje.

¹⁵⁵Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

¹⁵⁶Usmiljenje tvoje je preobilo, GOSPOD, po sodbah svojih oživi me!

¹⁵⁶HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁷Dasi je mnogo preganjalcev in stiskalcev mojih, od pričevanj tvojih ne krenem.

¹⁵⁷Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

¹⁵⁸Videl sem nezvestnike, in gnusilo se mi je, ker se ne držé govora tvojega.

¹⁵⁸När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

¹⁵⁹Glej, da ljubim povelja tvoja, GOSPOD, po milosti svoji oživi me!

¹⁵⁹Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

¹⁶⁰Vsebina besed tvojih je sama resnica, in vekomaj velja vsak razsodek tvoje pravičnosti.

¹⁶⁰Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

¹⁶¹Šin. Knezi so me preganjali po nedolžnem, samo pred besedo tvojo je trepetalo moje srce.

¹⁶¹Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

¹⁶²Veselim se besede tvoje, kakor kdor je našel plen obilen.

¹⁶²Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

¹⁶³Laž sovražim in mrzim, zakon tvoj pa ljubim.

¹⁶³Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

¹⁶⁴Sedemkrat te hvalim na dan zaradi sodb pravičnosti tvoje.

¹⁶⁴Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

¹⁶⁵Velik mir imajo, kateri ljubijo zakon tvoj, in ni jim spotike.

¹⁶⁵Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

¹⁶⁶Zveličanja tvojega čakam, GOSPOD, in zapovedi tvoje izpolnjujem.

¹⁶⁶Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

¹⁶⁷Duša moja hrani pričevanja tvoja in ljubim jih močno.

¹⁶⁷Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

¹⁶⁸Povelja tvoja hranim in pričevanja tvoja, ker vsa pota moja so pred teboj.

¹⁶⁸Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

¹⁶⁹Tav. Vpitje moje se bližaj tvojemu obličju, GOSPOD, daj mi razumnost po besedi svoji.

¹⁶⁹HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

¹⁷⁰Prošnja moja pridi pred obličje tvoje, po obljubi svoji otmi me.

¹⁷⁰Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

¹⁷¹Hvala bo vrela iz ustnic mojih, ko me boš učil postav svojih.

¹⁷¹Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

¹⁷²Jezik moj bo prepeval govor tvoj, kajti vse zapovedi tvoje so pravične.

¹⁷²Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

¹⁷³V pomoč mi bodi roka tvoja, ker sem izvolil povelja tvoja.

¹⁷³Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

¹⁷⁴Po zveličanju tvojem hrepenim, GOSPOD, in zakon tvoj je vse veselje moje.

¹⁷⁴Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

¹⁷⁵Živi naj duša moja, da hvali tebe, in sodbe tvoje naj pomagajo meni.Blodim kakor ovca izgubljena, išči svojega hlapca, ker zapovedi tvojih nisem pozabil.

¹⁷⁵Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

¹⁷⁶Blodim kakor ovca izgubljena, išči svojega hlapca, ker zapovedi tvojih nisem pozabil.

¹⁷⁶Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.