¹{Načelniku godbe. Psalm Davidov.} GOSPOD, preiskal si me in me poznaš!

¹För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

²Ti poznaš sedenje moje in vstajanje moje, mišljenje moje umeš oddaleč.

²Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

³Hojo mojo in ležo mojo zasleduješ in znana so ti vsa pota moja.

³Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

⁴Ko ni še beseda na jeziku mojem, glej, GOSPOD, jo poznaš docela.

⁴Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

⁵Zadaj in spredaj me obdajaš in name pokladaš roko svojo.

⁵Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

⁶Taka vednost je prečudovita zame, visoka je, ne morem je doseči.

⁶En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

⁷Kam naj grem pred duhom tvojim, ali kam naj bežim pred tvojim obličjem?

⁷Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

⁸Ko bi stopil na nebesa, tam si ti, ali bi ležišče si izbral v kraju mrtvih, tudi ondi si.

⁸Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

⁹Ko bi si vzel zarje peruti in odletel prebivat ob najzadnjem kraju morja,

⁹Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

¹⁰tudi tja bi me spremljala roka tvoja in zgrabila bi me desnica tvoja.

¹⁰så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

¹¹Ko bi pa rekel: Teme me bodo vsaj pokrile in svetloba okoli mene postane naj noč –

¹¹Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

¹²tudi teme ti ne morejo ničesar omračiti, noč ti je svetla kakor dan, temina ti je kakor noč.

¹²så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

¹³Zakaj ti si imel v lasti ledice moje, stkal si me v telesu matere moje.

¹³Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

¹⁴Hvalim te, da sem storjen na strašen, čudovit način; čudovita so dela tvoja, predobro to pozna duša moja.

¹⁴Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¹⁵Ni ti bilo skrito okostje moje, ko sem bil ustvarjen na skrivnem, umetno narejen, kakor v zemlje globočinah.

¹⁵Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

¹⁶Zarodek moj so videle tvoje oči, in v knjigo tvojo je bilo vpisano vse to; dnevi so mi bili določeni, ko še eden njih ni bil napočil.

¹⁶Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

¹⁷Zatorej kako so mi dražestne misli tvoje, o Bog mogočni, kako ogromna so njih števila!

¹⁷Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¹⁸Hotel bi jih našteti, a več jih je od peska; kadar se zdramim, sem z mislimi še pri tebi.

¹⁸Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

¹⁹O da bi pokončal, o Bog, brezbožnika! In vi, možje krvoločni: Poberite se izpred mene!

¹⁹Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

²⁰Kajti zoper tebe govoré pregrešno, tvoje ime rabijo za laž tvoji sovražniki.

²⁰de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

²¹Ali naj bi ne sovražil, o GOSPOD, sovražilcev tvojih, ali naj mi ne mrzé, ki se vzpenjajo zoper tebe?

²¹Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

²²S skrajnim sovraštvom jih sovražim, za neprijatelje so meni.

²²Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

²³Preiskuj me, Bog mogočni, in spoznaj srce moje, izkusi me in spoznaj misli moje,in glej, hodim li po potu, ki pelje v trpljenje, in vodi me po večnem potu.

²³Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

²⁴in glej, hodim li po potu, ki pelje v trpljenje, in vodi me po večnem potu.

²⁴och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.