1{Davidov.} Hvaljen bodi GOSPOD, skala moja, ki vadi roke moje za boj, prste moje za vojsko:
1Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
2milost moja in grad moj, visoka trdnjava moja in rešitelj moj, ščit moj in zavetje, kamor pribegam, ki mi podložno dela ljudstvo moje!
2min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
3GOSPOD, kaj je človek, da ti je v čislu, sin smrtnikov, da se meniš zanj?
3HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
4Človek je podoben dihu, dnevi njegovi so kakor mimogredočega senca.
4En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
5GOSPOD, nagni nebesa svoja ter stopi doli, dotakni se gorá, in se bodo kadile.
5HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
6Strelo zaženi in razkropi jih, izstreli pšice svoje in zbegaj jih.
6Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
7Iztegni roko svojo z višave, reši me in otmi me iz mnogih vodá, iz roke tujcev.
7Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
8Njih usta govore ničevost in njih desnica je lažnivosti desnica.
8vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
9Bog, novo pesem ti bom pel, na deseterostrunje ti psalme prepeval,
9Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10tebi, ki daješ rešitev kraljem, otimlješ Davida, hlapca svojega, pogubnega meča.
10dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
11Reši me in otmi me iz roke tujcev, katerih usta govoré ničevost, in njih desnica je lažnivosti desnica.
11Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
12Da bodo sinovi naši kakor rastline, dobro zrejene v nežni dobi svoji, in hčere naše kakor vogelni stebri, obdelani po zidavi svetišča;
12När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
13žitnice naše da bodo polne in bodo dajale mnogoteren živež, naše ovce da tisočero rodevajo, desettisočkrat da bodo pomnožene na pašnikih naših,
13när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
14in goved naša breja; nič napada, nič predaje, nič jadikovanja da ne bode v ulicah naših!Blagor ljudstvu, ki se mu tako godi, blagor ljudstvu, čigar Bog je GOSPOD.
14när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
15Blagor ljudstvu, ki se mu tako godi, blagor ljudstvu, čigar Bog je GOSPOD.
15saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.