1Hvalite GOSPODA! Zakaj dobro je pevati psalme Bogu našemu, ker prijetno je to, in spodobno je hvaljenje.
1Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2Stavitelj Jeruzalema je GOSPOD, on zbira razkropljence Izraelove.
2HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3On ozdravlja potrte v srcu in obvezuje njih rane;
3Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4prešteva zvezd število, kliče jih, kolikor jih je, po imenih.
4Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5Velik je Gospod naš in mnoga moč njegova, modrost njegova je brezmerna.
5Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6Krotke podpira GOSPOD, brezbožnike pa potiska prav do tal.
6HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7Pojte hvalne pesmi GOSPODU, s strunami prepevajte psalme Bogu našemu!
7Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8Ki zagrinja z gostimi oblaki nebo, ki pripravlja dež zemlji, ki daje, da seno rojevajo gore.
8honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9Živini daje njen živež in mladim krokarjem, ki čivkajo.
9honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10Moči konjeve se ne veseli, stegna vojščakova mu niso po volji.
10Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11Po volji so GOSPODU tisti, ki se ga bojé, ki imajo nado v milosti njegovi.
11HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12S hvalo slávi, Jeruzalem, GOSPODA, hvali Boga svojega, o Sion!
12Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13Zakaj utrdil je zapahe tvojih vrat, sinove tvoje je blagoslovil sredi tebe.
13Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14On, ki daje mir pokrajinam tvojim, z mezgo pšenice te siti;
14Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15ki pošilja povelje svoje na zemljo, urno teče beseda njegova;
15Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16ki daje sneg kakor volno, slano razsiplje kakor pepel,
16Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17led svoj meče doli kakor kosčke, mraz njegov kdo prebije?
17Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18Besedo svojo pošlje, in vse raztaja; kakor hitro pihne veter njegov, že tekó vode.
18Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19Besedo svojo je naznanil Jakobu, postave svoje in pravice Izraelu.Ni storil tako nobenemu narodu, zato sodb njegovih niso spoznali. Aleluja!
19Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20Ni storil tako nobenemu narodu, zato sodb njegovih niso spoznali. Aleluja!
20Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!