1{Načelniku godbe. Psalm Davida, hlapca GOSPODOVEGA, ki je govoril GOSPODU te pesmi besede v dan, ko ga je bil rešil GOSPOD iz pesti vseh sovražnikov njegovih in iz roke Savlove; in rekel je:} Srčno te ljubim, o GOSPOD, moja moč.
1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2GOSPOD je skala moja in visoki grad moj in rešitelj moj, Bog mogočni moj, zavetje moje, kamor pribegam, ščit moj in rešenja mojega rog, visoka trdnjava moja.
2Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3GOSPODA kličem, ki je hvale vreden, in tako se rešujem sovražnikov svojih.
3HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4Objele so me smrti vezi in hudourniki pogube so me prestrašili;
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5pekla [Hebr. šeol.] vezi so me obdale, smrtne zanke so me zajele.
5Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
6V stiski svoji sem klical GOSPODA in k Bogu svojemu sem vpil; iz svetišča svojega je začul moj glas in vpitje moje pred njim je prišlo do ušes njegovih.
6Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7Tu se je zgenila in stresla zemlja, tudi podstave gorá so se zmajale, gibale so se, ker se je srdil.
7Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8Dim se je valil iz nosnic njegovih in ogenj požrešen iz ust njegovih, žerjavica goreča je prhala od njega.
8Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9Nagnil je nebo ter stopil doli, in oblačna temota mu je bila pod nogami.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10In sedeč na kerubu, je letel in plaval na vetra perutih.
10Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11Temo si je napravil za ogrinjalo, za šator svoj okoli sebe, mrak vodá in roje oblakov.
11Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12Iz svita pred njim je švigala skozi oblake njegove toča in žerjavica ognjena.
12Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13Na nebesih je grmel GOSPOD in Najvišji je dal slišati svoj glas – toča in žerjavica ognjena.
13Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14In izstrelil je pšice svoje in sovražnike razkropil, metal je strelo za strelo, in jih je izbegal.
14Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15In prikazale so se struge vodá, in odgrnile so se podstave vesoljne zemlje od svarjenja tvojega, GOSPOD, od sape jeze tvoje.
15Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16Iz višine je posegel in me prijel, potegnil me je iz mnogih vodá.
16Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17Rešil me je neprijatelja mojega močnega in sovražilcev mojih, krepkejših od mene.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18Naskočili so me v dan nesreče moje, a GOSPOD mi je bil podpora,
18Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19in me je izpeljal na plano, rešil me je, ker me je ljubil.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20Podelil mi je GOSPOD po pravičnosti moji, po čistosti mojih rok mi je povrnil;
20Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21kajti držal sem se potov GOSPODOVIH ter se nisem zlobno odvrnil od Boga svojega.
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22Zakaj vse sodbe njegove so pred mojimi očmi, in postav njegovih ne zavračam od sebe.
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23In bil sem mu popolnoma vdan ter sem se pazil, da ne ravnam krivično.
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24Zato mi je povrnil GOSPOD po pravičnosti moji, po čistosti mojih rok pred njegovimi očmi.
24Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25Dobrotljivemu se izkazuješ dobrotljivega, popolnoma vdanemu se izkazuješ popolnega;
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26čistemu se kažeš čistega, ali popačenemu nasprotuješ.
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27Zakaj ti otimlješ ljudstvo ubogo, prevzetne oči pa ponižuješ.
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28Da, svetilo moje razsvetljuješ; GOSPOD, moj Bog, razjasnjuje moje tmine.
28Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29S teboj namreč prodiram skozi krdelo in z Bogom svojim preskakujem zid.
29Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30Tega Boga mogočnega pot je brezmadežna, govor GOSPODOV ves čist; ščit je vsem, ki pribegajo k njemu.
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31Ker kdo je Bog razen GOSPODA? in kdo skala razen našega Boga?
31Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32Ta Bog mogočni, ki me opasuje z močjo in brezmadežno dela mojo pot.
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33Dela, da so moje noge kakor jelenje, in me stavi na višino mojo.
33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34Vadi za boj roke moje, da napnem z ramo svojo lok bronasti.
34du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35Dal si mi tudi zveličanja svojega ščit, in desnica tvoja me je podpirala in ljubeznivost tvoja me je poveličala.
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36Razširil si prostor korakom mojim pod mano, in členki mojih nog niso omahovali.
36Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37Zasledoval sem sovražnike svoje in jih dohitel, in nisem se vrnil, dokler jih nisem izničil.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38Zdrobil sem jih tako, da ne morejo več vstati, padli so mi pod noge.
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39Ker ti si me opasal z močjo za vojsko, upognil si podme nje, ki so se vzpenjali zoper mene.
39Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40In zapodil si v beg nasprotnike moje, sovražilce moje, da jih ugonobim.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41Vpili so, a ni ga bilo, ki bi jih rešil, h GOSPODU so vpili, a ni jim odgovoril.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42Tu sem jih strl, da so kakor prah pred vetrom, kakor blato na ulicah sem jih poteptal.
42De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43Otel si me iz prepirov ljudstva in postavil narodom za glavo; ljudstvo, ki ga nisem poznal, mi je služilo.
43Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44Le slišali so o meni, in so se mi pokorili, tujci so se mi vdajali z laskanjem.
44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45Tujci so v strahu koprneli in pritrepetavali iz gradov svojih.
45Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46Živ je GOSPOD; in slavljena bodi skala moja in naj se povišuje Bog rešenja mojega;
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47Bog ta mogočni, ki mi daje maščevanje in spravlja ljudstva podme;
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48ki me rešuje sovražnikov mojih; da, ti si me povzdignil nadnje, ki vstajajo zoper mene, možu silovitemu si me iztrgal.
48Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49Zatorej te bom hvalil med narodi, GOSPOD, in psalme prepeval tvojemu imenu.On daje rešenje, veliko in obilo, kralju svojemu in izkazuje milost maziljencu svojemu, Davidu in semenu njegovemu na veke.
49du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50On daje rešenje, veliko in obilo, kralju svojemu in izkazuje milost maziljencu svojemu, Davidu in semenu njegovemu na veke.
50Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.