¹{Psalm Davidov, v spomin.} GOSPOD, v srdu svojem me ne pokori in v togoti svoji me ne kaznuj.

¹En psalm av David; till åminnelse.

²Kajti pšice tvoje so se zabodle vame in težko me tlači roka tvoja.

²HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

³Nič zdravega ni na mesu mojem zavoljo srda tvojega, miru ni v kosteh mojih zavoljo greha mojega.

³Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

⁴Zakaj krivice moje mi presezajo glavo, kakor težko breme me tlačijo, pretežke so zame.

⁴Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

⁵Rane moje smrdé in se gnojé, zavoljo nespameti moje.

⁵Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

⁶Mučim se in sključen sem jako, ves dan hodim v žalni obleki.

⁶Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

⁷Kajti ledja moja so polna prisada in nič ni zdravega na mesu mojem.

⁷Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

⁸Oslabljen sem in potrt presilno, tulim od stokanja svojega srca.

⁸Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

⁹Gospod, pred teboj je vse hrepenenje moje in zdihovanje moje ti ni skrito.

⁹Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

¹⁰Srce moje polje, zapustila me je moja krepkost, tudi luč mojih oči mi je zamrla.

¹⁰Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

¹¹Ljubljenci moji in prijatelji moji so stopili vstran zavoljo nadloge moje, in sorodniki moji stoje oddaleč.

¹¹Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

¹²Tisti pa, ki mi prežé po življenju, mi stavijo zanke, in kateri iščejo nesreče moje, govoré o pogubi in izmišljajo ves dan zvijače.

¹²Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

¹³Jaz pa kakor glušec ne slišim in sem kakor mutec, ki ne odpre svojih ust.

¹³Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

¹⁴Res, postal sem kakor on, ki ne sliši in ki mu ni dokazov v ustih.

¹⁴Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

¹⁵Kajti tebe čakam, o GOSPOD, ti zame odgovoriš, Gospod Bog moj.

¹⁵ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

¹⁶Ker rekel sem: Da se pač ne radujejo nad menoj! Ko omahuje noga moja, se povzdigujejo proti meni.

¹⁶Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

¹⁷Zdajpazdaj padem, in bolečina moja mi je vedno pred očmi.

¹⁷Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

¹⁸Kajti krivico svojo pripoznavam in greh moj me skrbi.

¹⁸Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

¹⁹Neprijatelji moji pa so čvrsti in močni, in množijo se, kateri me sovražijo iz krivih vzrokov.

¹⁹ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

²⁰In vračajoč hudo za dobro, mi nasprotujejo, zato ker hodim za dobrim.

²⁰Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

²¹Ne zapústi me, o GOSPOD, Bog moj, ne bivaj daleč od mene!Hiti mi na pomoč, o GOSPOD, rešenje moje!

²¹de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

²²Hiti mi na pomoč, o GOSPOD, rešenje moje!

²²Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

²³Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.