1{Načelniku godbe. Psalm sinov Korahovih. Pouk.} O Bog, z ušesi svojimi smo slišali, očetje naši so nam pripovedovali, kako delo si storil v njih časih, v časih starodavnih.
1För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2Ti si z roko svojo izgnal poganske narode in naselil njé, zatrl si ljudstva in razširil njé.
2Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3Niso namreč z mečem svojim dobili dežele v oblast, in njih rama jim ni dala rešenja, marveč desnica tvoja in rama tvoja in obličja tvojega luč, ker blagovoljen si jim bil.
3Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4Ti sam si kralj moj, o Bog: Pošlji vsakršno rešenje Jakobu.
4Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5S teboj poderemo na tla zatiralce svoje, v imenu tvojem pogazimo nje, ki se vzpenjajo zoper nas.
5Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6Ker na lok svoj se ne zanašam, in meč moj me ne reši.
6Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7Ali ti nas otimlješ zatiralcev naših in sovražilce naše osramočuješ.
7Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8Z Bogom se hvalimo vse dni in ime tvoje bomo slavili vekomaj. (Sela.)
8nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9Zdaj pa si nas zavrgel in izdal v sramoto in ne hodiš z našimi vojskami.
9Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
10Storil si, da smo se umaknili sovražniku, in neprijatelji naši si kopičijo plen.
10Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11Izdal si nas kakor ovce v hrano in med pogane si nas razkropil.
11Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12Prodal si ljudstvo svoje za malo in povišal nisi cene njegove.
12Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13Izpostavil si nas v zasrambo sosedom našim, v zasramovanje in zasmehovanje njim, ki so okoli nas.
13Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14Za pregovor si nas postavil med narodi in da ljudstva majejo z glavo nad nami.
14Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15Ves dan mi je nečast moja pred očmi in obličja mojega sramota me pokriva.
15Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16Zaradi glasu zasramovalca in preklinjalca, spričo sovražnika in maščevalca.
16Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17Vse to nas je zadelo, in vendar te nismo pozabili niti nezvesto ravnali proti zavezi tvoji.
17när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18Ni se umeknilo srce naše in stopinja naša ni zavila v stran od steze tvoje,
18Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19da si nas tako potrl v kraju šakalov in pokril s senco smrti.
19Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20Ko bi bili pozabili ime Boga svojega in iztegnili roke svoje k bogu tujemu,
20så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21ali bi ne bil Bog tega poiskal? Saj on pozna srca skrivnosti.
21Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22Toda zavoljo tebe nas moré ves dan, cenijo nas kakor ovce za klanje.
22månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23Zbúdi se, zakaj spiš, o Gospod? Vstani, ne zametaj nas na večno!
23Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24Zakaj skrivaš obličje svoje, pozabljaš bedo našo in zatiranje naše?
24Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25Ker v prah je ponižana duša naša, tal se je prijelo telo naše.Vstani na pomoč nam in reši nas zavoljo milosti svoje.
25Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
26Vstani na pomoč nam in reši nas zavoljo milosti svoje.
26Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
27Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.