¹{Načelniku godbe; psalm sinov Korahovih; za visoke glasove. Hvalna pesem.} Bog nam je pribežališče in moč, v stiskah pomoč najhitrejša.

¹För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

²Zato se pa ne bojimo, čeprav se premakne zemlja, če se gore pogreznejo v globino morja.

²Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

³Šumé naj in se penijo njegove vode, in gore naj se gibljejo od navala njegovega. (Sela.)

³Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

⁴Je reka, potoki njeni razveseljujejo mesto Božje, kraj presveti prebivališč Najvišjega.

⁴om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

⁵Bog je v sredi njegovi, ne gane se, Bog mu pomore zjutraj ob svitu.

⁵En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

⁶Ko hrume narodi in se gibljejo kraljestva, oglasi se on, in taja se zemlja.

⁶Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

⁷GOSPOD vojnih krdel je z nami, grad visok je nam Bog Jakobov. (Sela.)

⁷Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

⁸Pridite, glejte dela GOSPODOVA, kakšno pustošenje je naredil na zemlji.

⁸HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

⁹Vojske mirí tja do krajev zemlje, lok lomi in sulico krši, bojne vozove sežiga z ognjem.

⁹Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

¹⁰„Odnehajte in spoznajte, da sem jaz Bog! Povišan naj bodem med narodi, povišan na zemlji.“GOSPOD vojnih krdel je z nami, grad visok je nam Bog Jakobov. (Sela.)

¹⁰Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

¹¹GOSPOD vojnih krdel je z nami, grad visok je nam Bog Jakobov. (Sela.)

¹¹»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

¹²HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.