¹{Načelniku godbe; na strune. Pouk Davidov.} Sliši, o Bog, molitev mojo in prošnji moji se ne skrivaj!

¹För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

²Ozri se v me in mi odgovori; blodim v žalovanju svojem in ječati mi je

²Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

³zavoljo glasú sovražnikovega, zavoljo stiskanja krivičnika. Ker name zvračajo krivico in v jezi me preganjajo.

³Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

⁴Srce se mi krči v životu, in smrtni strahovi so me obšli.

⁴vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

⁵Strah in trepet me napadata, in groza me je prevladala.

⁵Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

⁶In sem rekel: O, da bi imel peruti kakor golob, zletel bi, kjer bi mogel počivati.

⁶Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

⁷Glej, kar najdalje bi pobegnil, prebival bi v puščavi. (Sela.)

⁷Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

⁸Hitel bi, da si najdem zavetja pred besnečim vetrom, pred viharjem.

⁸Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

⁹Pogúbi, Gospod, razdeli njih jezik; ker silovitost in prepir vidim v mestu.

⁹Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

¹⁰Po dnevi in po noči prežeč pohajajo po zidovju njegovem, krivica in hudobnost pa sta sredi njega.

¹⁰Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

¹¹Škodoželjnost je sredi njega, in z ulic njegovih se ne umakneta zatira in zvijača.

¹¹Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

¹²Kajti ne nasprotnik me sramoti, to bi prenašal; ne sovražilec moj se vzpenja proti meni, njemu bi se skril, –

¹²ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

¹³temuč ti, človek, meni enak, prijatelj moj in zaupnik moj,

¹³Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

¹⁴ki sva skupaj sladko se družila, v hišo Božjo hodila z veselo množico.

¹⁴Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

¹⁵Smrt naj jih preseneti! živi naj se pogreznejo v kraj mrtvih, ker hudobnost je v njih prebivališču, sredi med njimi.

¹⁵du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

¹⁶Jaz pa bom klical Boga, in GOSPOD me bo rešil.

¹⁶Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

¹⁷Zvečer in zjutraj in opoldne bom tožil in stokal, dokler ne usliši mojega glasu.

¹⁷Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

¹⁸Otel je in v mir postavil dušo mojo iz boja zoper mene; kajti z mnogimi krdeli so se vojskovali proti meni.

¹⁸Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

¹⁹Slišal bo Bog mogočni in jim odgovoril, saj on sedi na prestolu od vekomaj (Sela.), njim, v katerih ni premembe misli in se ne boje Boga.

¹⁹Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

²⁰Nezvestnik je iztegnil roko svojo zoper nje, ki so živeli v miru ž njim; zavezo svojo je oskrunil.

²⁰Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

²¹Gladke so, maslene besede njegove, a vojska tiči v njegovem srcu; mehkejši od olja so govori njegovi, in vendar so goli meči.

²¹Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

²²Vrzi na GOSPODA breme svoje, in on te bo podpiral; nikdar ne pripusti, da omahne pravičnik.In ti, o Bog, jih pahneš v jamo pogube; ljudje krvoločni in zvijačni ne dožive dni svojih polovice. Jaz pa bom v tebe upal.

²²Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

²³In ti, o Bog, jih pahneš v jamo pogube; ljudje krvoločni in zvijačni ne dožive dni svojih polovice. Jaz pa bom v tebe upal.

²³Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

²⁴Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.