¹{Načelniku godbe, kakor ‚Nema golobica v oddaljenih krajih‘. Davidova zlata pesem, ko so ga prijeli Filistejci v Gatu.} Milosten mi bodi, o Bog, ker rohneč me preganja človek, ves dan se z menoj bojuje in me stiska.

¹För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

²Rohne zalezovalci moji ves dan, ker mnogo jih je, ki se zoper mene vojskujejo ošabno.

²Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

³Ob dnevu, ko me strah obhaja, stavim svoje upanje vate.

³Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

⁴V Bogu bom hvalil besedo njegovo; v Boga upam, ne bom se bal: Kaj mi more storiti meso?

⁴Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

⁵Ves dan prevračajo moje besede, zoper mene merijo vse njih misli v hudo.

⁵Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

⁶Zbirajo se in skrivajo se v prežo, pazijo mi na stopinje, ker mi strežejo po življenju.

⁶Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

⁷Se li bodo rešili ob taki hudobnosti? V jezi pahni ljudstva, o Bog!

⁷De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

⁸Ti imaš seštete ure tavanja mojega. Deni v lagvico svojo vsako solzo mojo, ali bi jih ne imel v zaznamku svojem?

⁸Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

⁹Potem se umaknejo sovražniki moji v dan, ko bom klical; to vem, da mi je Bog na strani.

⁹Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

¹⁰V Bogu bom hvalil besedo, v GOSPODU hvalil besedo.

¹⁰Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

¹¹V Boga upam, ne bom se bal: Kaj mi more storiti človek?

¹¹Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

¹²Dolžan sem ti, o Bog, obljube; hvalne daritve ti bom opravljal.Ker ti si otel dušo mojo smrti, tudi noge moje padca, da neprestano hodim pred Bogom v življenja luči.

¹²På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

¹³Ker ti si otel dušo mojo smrti, tudi noge moje padca, da neprestano hodim pred Bogom v življenja luči.

¹³Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

¹⁴Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.