¹{Načelniku godbe; kakor ‚Lilija pričevanja‘. Zlata pesem Davidova, v poučevanje, ko se je boril s Sirci iz Mezopotamije in s Sirci Zobejskimi in se je Joab vrnil in pobil Edomcev v Solni dolini dvanajst tisoč.} O Bog, zavrgel si nas, razkropil nas, srdit si bil, a zopet nas ustanovi!

¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

²Zmajal si deželo, raztrgal jo, zaceli razpoke njene, ker omahuje!

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

³Storil si, da je ljudstvo tvoje čutilo trdost, dal si nam piti vina omotnega.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

⁴Dal si njim, ki se tebe bojé, zastavo, da naj se povzdigne zaradi resnice. (Sela.)

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁵Da bodo oteti ljubljenci tvoji, stóri rešenje z desnico svojo in usliši nas!

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁶Bog je govoril v svetosti svoji: Radoval se bom, razdelim Sihem in dolino Sukotsko premerim.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁷Moj je Gilead in moj Manase in Efraim glave moje bramba, Juda moje žezlo,

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁸Moab umivalnica moja, na Edoma vržem obuvalo svoje, nad mano, o Filisteja, ukaj!

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁹Kdo me popelje v mesto utrjeno, kdo me pripelje noter do Edomeje?

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¹⁰Ali ne ti, o Bog, ki si nas bil zavrgel, in nisi hodil, Bog, z našimi vojskami?

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹¹Daj nam pomoč zoper sovražnika, ker ničeva je pomoč človeška.V Bogu delajmo junaške čine, in on bo poteptal zatiralce naše.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹²V Bogu delajmo junaške čine, in on bo poteptal zatiralce naše.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.