1{Načelniku godbe; kakor ‚Ne pogubi!‘ Davidova zlata pesem, ko je poslal Savel može, in so stražili hišo njegovo, da bi ga umorili.} Otmi me sovražnikov mojih, moj Bog, na varno me postavi nad njimi, ki se vzpenjajo zoper mene.
1För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
2Otmi me njih, ki delajo krivico, in ljudi krvoločnih me reši.
2Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
3Zakaj, glej, na dušo mojo preže, zbirajo se zoper mene krepki, ne zavoljo prestopka, ne zavoljo greha mojega, GOSPOD!
3Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
4Brez krivde moje se stekajo in pripravljajo; vstani, pridi mi naproti in poglej!
4Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
5Ti torej, GOSPOD Bog nad vojskami, Bog Izraelov, zbúdi se, da obiščeš vse poganske narode, naj se ti ne smili ne eden hudodelcev verolomnih. (Sela.)
5Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
6Vračajo se zvečer, renče kakor psi in okrog tekajo po mestu.
6Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
7Glej, iz ust jim vre hudo, meči so v njih ustnah, kajti: Kdo sliši? pravijo.
7Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
8Ti pa, GOSPOD, se jim boš smejal, zasmehoval boš vse tiste narode.
8Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»
9Moč moja, nate bom pazil, ker Bog je moj grad visoki.
9Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
10Bog moj mi pride naproti z milostjo svojo, Bog mi dá, da bom z veseljem gledal sovražnike svoje.
10Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
11Ne pobij jih, da ne pozabi ljudstvo moje, s svojo močjo jih izženi, da naj blodijo, in pahni jih, o Gospod, ščit naš!
11Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
12Greh njih ust je njih ustnic beseda; bodo naj torej ujeti v napuhu svojem in zavoljo kletvine in laži, ki jo izgovarjajo.
12Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
13Pokončaj jih v srdu, pokončaj, da jih ne bode več; in spoznajo naj, da Bog gospoduje v Jakobu in tja do mej zemlje. (Sela.)
13Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
14In zvečer se vračajo, renče kakor psi in okrog tekajo po mestu.
14Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.
15Klatijo se okoli zavoljo jedi; ko se ne nasitijo, tu prenočujejo.
15Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
16Jaz pa bom pel o moči tvoji in veselo pel o milosti tvoji, ker ti si mi bil grad visoki in pribežališče ob dnevi stiske.O moč moja, tebi bom prepeval psalme, zakaj Bog je grad moj visoki, Bog milosti moje.
16De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
17O moč moja, tebi bom prepeval psalme, zakaj Bog je grad moj visoki, Bog milosti moje.
17Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
18Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.