1{Načelniku godbe. Davidov psalm in pesem.} Da vstane Bog! razkropé se naj neprijatelji njegovi in sovražilci njegovi naj bežé pred njegovim obličjem!
1För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
2Kakor bi puhnil dim, jih puhneš; kakor se staja vosek pri ognju, izginejo naj brezbožni izpred Božjega obličja.
2Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
3Pravični pa naj se veselé, poskakujejo pred Bogom in se veselé v radosti.
3Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
4Pojte Bogu, prepevajte psalme njegovemu imenu, pripravite pot njemu, ki se pelje po puščavah, GOSPOD mu je ime, in radujte se pred njim.
4Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
5Oče je sirotam in sodnik vdovam Bog v prebivališču svetosti svoje.
5Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
6Bog množi samotarje v rodovine, pelje vklenjene iz spon v blaginjo; uporniki pa prebivajo v kraju presuhem.
6de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
7O Bog, ko si šel na čelu ljudstva svojega, ko si stopal po puščavi (Sela),
7en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
8tresla se je zemlja, tudi nebesa so se rosila od pričujočnosti Božje, pa tisti Sinaj je trepetal od pričujočnosti Boga, Boga Izraelovega.
8Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,
9Dež preobilen si rosil, o Bog; dediščino svojo, ko je hirala, si oživljal.
9då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
10Krdelo tvoje je prebivalo v njej; ti si jo pripravil po dobroti svoji siromaku, o Bog.
10Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
11Gospod dá besedo, in njih, ki naj bi blagovest oznanjale, bo velika množica.
11Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
12Kralji vojnih krdel zbežé, zbežé, in ona, ki biva doma, bo delila plen.
12Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
13Ko boste ležali med ograjami, bodete podobni perutim goloba, ki so prevlečene s srebrom in njega perje z zelenorumenim zlatom.
13»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
14Ko Vsemogočni razkropi kralje v tej deželi, bode svetlo, kakor da je Zalmon s snegom posut.
14Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
15Gora Božja je gora Basánska, vrhovata gora je gora Basanska.
15När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
16Zakaj gledate nevoščljivo, gore vrhovate, na goro, ki si jo je Bog želel za svoj sedež? GOSPOD tudi bo prebival tu vekomaj.
16Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
17Voz Božjih je dvakrat deset tisoč, tisoč krat tisoč; Gospod je med njimi, kakor na Sinaju, v svetišču.
17Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
18Šel si gori v višavo, ujeto si peljal ujetnikov množico, prejel si darove med ljudmi, celo od upornikov, da prebiva med njimi GOSPOD, Bog.
18Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
19Slavljen bodi Gospod! dan za dnevom nosi breme naše; on, Bog mogočni, je naše zveličanje. (Sela.)
19Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
20On, Bog mogočni, je nam Bog za vsaktero pomoč, in pri Jehovi, Gospodu, je rešitev tudi iz smrti.
20Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.
21Gotovo, Bog razbije glavo sovražnikov svojih, teme lasato njega, ki hodi neprestano v krivicah svojih.
21Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
22Rekel je bil Gospod: Iz Basana pripeljem nazaj, nazaj jih pripeljem iz globočin morja,
22Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
23da pomočiš nogo svojo v kri in jezik psov tvojih delež svoj ima na sovražnikih.
23Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
24Videli so svečanostni izprevod tvoj, o Bog, svečanostni izprevod Boga mojega, kralja mojega, v svetišče:
24så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
25spredaj so šli pevci, potem godci na strune sredi deklic, ki so bile na bobnice.
25Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
26V zborih slavíte Boga, Gospoda, kateri ste iz vira Izraelovega!
26Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
27Tam je Benjamin, najmlajši, njih gospodar, knezi Judovi in njih krdelo, knezi Zabulonovi, knezi Neftalijevi.
27Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
28Bog tvoj je zapovedal, da bodi moč tvoja. Ohrani v moči, o Bog, kar si učinil za nas.
28Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29Zaradi templja tvojega v Jeruzalemu ti prineso kralji darila.
29Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
30Zagrozi zverini v trstju, čredi juncev s teleti ljudstev; vsak se ti podvrže s kosovi srebra. Razkropi ljudstva, ki jih vojske veselé!
30I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
31Pridejo velikaši iz Egipta, Etiopija hitro iztegne roke svoje proti Bogu.
31Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
32Kraljestva zemlje, pojte Bogu, psalme prepevajte Gospodu, (Sela)
32De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
33njemu, ki se pelje po nebesih nebes, ki so od starodavna; glej, glas svoj daje slišati, glas krepak.
33I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,
34Dajajte moč Bogu! Veličastvo njegovo je nad Izraelom in moč njegova v višavah.Strašen si, Bog, iz svetišč svojih; Bog mogočni Izraelov daje moč in obilo sile svojemu ljudstvu. Proslavljen bodi Bog!
34honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
35Strašen si, Bog, iz svetišč svojih; Bog mogočni Izraelov daje moč in obilo sile svojemu ljudstvu. Proslavljen bodi Bog!
35Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
36Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!