¹{Načelniku godbe; kakor ‚Lilije‘. Psalm Davidov.} Reši me, o Bog, ker vode so mi prišle že do duše.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

²Pogrezam se v blato pregloboko, kjer ni tal pod nogo, zašel sem v globočino vodá, roj valov pritiska name.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³S kričanjem sem se utrudil, vnelo se je grlo moje, oči moje pešajo, ko čakam svojega Boga.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴Več jih je, nego glave moje las, ki me črté brez vzroka, močni so, ki me hočejo uničiti, sovražniki mi po krivici; česar nisem vzel, me silijo vrniti.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵O Bog, ti poznaš nespamet mojo in prestopki moji ti niso skriti.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶Ne bodi jih spričo mene sram, ki tebe čakajo, o Gospod, GOSPOD nad vojskami; rdečica naj ne oblije zaradi mene njih, ki iščejo tebe, Bog Izraelov.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷Zakaj zavoljo tebe prenašam zasmehovanje, sramota je pokrila obličje moje.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸Tujec sem postal bratom svojim in neznanec matere svoje sinovom.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹Kajti gorečnost za hišo tvojo me je razjedla, in zasmehovanje njih, ki tebe zasmehujejo, je zadelo mene.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰Ko sem jokal in s postom pokoril dušo svojo, bilo mi je le v zasmehovanje.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹Ko sem se oblačil v raševino, tedaj sem jim bil v pregovor.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹²O meni govoričijo, kateri posedajo pri vratih, za pesem pa sem njim, ki pijejo opojno pijačo.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³Jaz pa – prošnja moja je do tebe, GOSPOD, ob času milosti. O Bog, po obilosti milosti svoje me usliši, po zveličalni resnici svoji.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴Potegni me iz blata, da se ne pogreznem, otet naj bodem sovražilcev svojih in iz globočin vodá.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵Valovje vodá naj me ne potopi in globočina naj me ne pogoltne, in jama naj ne zapre žrela svojega nad mano.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶Odgovóri mi, GOSPOD, ker dobra je milost tvoja, po obilosti usmiljenja svojega ozri se v me.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷In ne skrivaj obličja svojega svojemu hlapcu, ker v stiski sem, hitro mi odgovóri!

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸Približaj se duši moji, reši jo, zavoljo sovražnikov mojih me odkupi!

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹Ti poznaš zasramovanje moje in mojo sramoto ter nečast mojo, pred teboj so vsi sovražniki moji.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰Sramotenje je potrlo srce moje in hudo sem bolan; in čakal sem, da bi me kdo miloval, pa ni bilo nikogar, čakal sem tolažiteljev, pa jih nisem dobil.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹Dá, za jed so mi dali žolča in v žeji moji so mi dali piti octa.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²²Njih miza bodi pred njimi za zanko in brezskrbno njih življenje za zadrgo.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³Otemné naj njih oči, da ne vidijo, in daj, da ledja njih omahujejo neprestano.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴Izlij nanje jezo svojo in srd tvoj naj jih dohiti.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵Pusto bodi njih bivališče, v šatorih njih ne bodi prebivalca.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶Kajti preganjajo njega, ki si ga ti udaril, in spletajo pripovedke o bolečini prebodencev tvojih.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷Pridevaj krivico njih krivici, in ne dosežejo naj pravičnosti tvoje.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸Izbrišejo naj se iz življenja knjige, in s pravičnimi naj se ne zapišejo.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹Jaz pa sem ubožen in v bolečini; rešitev tvoja, o Bog, postavi me na varno.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰Hvalil bom ime Božje s pesmijo in poveličeval ga z zahvaljevanjem.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹To bode všeč GOSPODU bolj nego vol, junec z rogovi in z razdeljenimi parklji.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³²Ko bodo to videli krotki, se bodo veselili; naj oživi srce vaše, ki iščete Boga!

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³Zakaj GOSPOD se ozira na potrebne in jetnikov svojih ne zameta.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴Hvalijo naj ga nebesa in zemlja, morja in karkoli lazi po njih.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵Zakaj Bog dá rešitev Sionu in sezida mesta Judova, da bodo stanovali tam in podedovali deželo.In zarodi hlapcev njegovih jo bodo posedli, in kateri ljubijo ime njegovo, v njej prebivali.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶In zarodi hlapcev njegovih jo bodo posedli, in kateri ljubijo ime njegovo, v njej prebivali.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.