¹{Pouk Asafov.} Poslušaj, ljudstvo moje, nauk moj, nagnite uho svoje govoru mojih ust.

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²V prilikah odprem usta svoja, razglasim uganke iz starih časov.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³Kar smo slišali in spoznali, kar so nam pripovedovali očetje naši,

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴ne bomo prikrivali njih otrokom, pripovedujoč naslednjemu rodu preslavna dela GOSPODOVA in moč njegovo in čuda njegova, ki jih je storil.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵Kajti ustanovil je pričevanje v Jakobu in postavil zakon v Izraelu, kar je zapovedal očetom našim, da naj jih oznanjajo svojim otrokom.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶Da to spozna naslednji rod, otroci, ki bodo rojeni, in ti vstanejo ter pripovedujejo otrokom svojim:

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷Upanje svoje da naj stavijo na Boga in ne pozabijo naj dejanj Boga mogočnega, temuč hranijo naj zapovedi njegove.

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸In ne bodo naj kakor njih pradedje, rod trdovraten in uporen, rod, ki ni obrnil v pravo smer srca svojega in čigar duh ni bil zvest Bogu mogočnemu.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹Sinovi Efraimovi, lokostrelci oboroženi, so obrnili hrbte ob času bitve.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰Ohranili niso zaveze Božje in so se branili hoditi po zakonu njegovem,

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹pozabivši dejanja njegova in čudovita dela njegova, katera jim je bil pokazal.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²Delal je čuda pred njih pradedi v deželi Egiptovski, na polju Zoanskem.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³Razklal je morje in peljal jih čez, in postavil je vode kakor jez.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴In spremljal jih je z oblakom po dnevi in vso noč s svetlobo ognja.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵Razklal je skale v puščavi in jih je obilo napojil kakor iz globočin.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶Potoke je izpeljal iz skale in storil, da so vode tekle doli kakor reke.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷Vendar so še dalje grešili zoper njega, upirali se Najvišjemu v pustinji.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸In izkušajoč Boga mogočnega v srcu svojem, so zahtevali jed po svojega srca želji.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹In grdo govoreč zoper Boga, so rekli: Ali bi mogel Bog mogočni pripraviti mizo v tej puščavi?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Glejte, ob skalo je udaril, da so tekle vode, in potoki so se udrli – ali bo mogel dati tudi kruha ali pa oskrbeti mesa ljudstvu svojemu?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹Zato se je GOSPOD, ko je to slišal, razsrdil, in ogenj se je vnel zoper Jakoba in tudi jeza se je kadila zoper Izraela.

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²Ker niso verovali v Boga in niso upali v rešenje njegovo.

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³In vendar je zapovedal oblakom zgoraj in odprl vrata nebeška,

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴in dežil nanje mano za jed in jim dajal žito nebeško.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵Kruh močnih je jedel človek; brašna jim je pošiljal dositega.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶Zagnal je vzhodni veter na nebu in z močjo svojo je pripeljal jug,

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷in je dežil nanje meso kakor prah in kakor morski pesek ptiče krilate,

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸metal jih je med njih šatore, okoli njih prebivališč.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹In jedli so in bili so zelo nasičeni, in česar so poželeli, jim je prinesel.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰Še se niso iznebili poželenja svojega, še jim je bila jed v ustih,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹ko je jeza Božja vzplamtela proti njim in morila med močnimi izmed njih in pokončavala mladeniče Izraelove.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²Ob vsem tem so še grešili in niso verovali v čudovita dela njegova.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Zato je storil, da so v ničevosti potekali njih dnevi in njih leta v naglici.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴Ko jih je pobijal, tedaj so povpraševali po njem, in so se izpreobrnili ter zjutraj že iskali Boga mogočnega,

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵spomnivši se, da je bil Bog njih skala in Bog mogočni, Najvišji, njih odrešenik.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶Tedaj so ga z usti svojimi dobrikali in z jezikom svojim so se mu lagali,

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷a njih srce ni bilo utrjeno pri njem in niso se izkazali zvesti zavezi njegovi.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸Toda on je usmiljen, odpušča krivico in ne pokončuje; in mnogokrat je ustavil svoj srd in ni vnemal vse jeze svoje.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹Spominjal se je namreč, da so meso, sapa, ki gre in se ne vrne.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰Kolikokrat so se mu uprli v puščavi, so ga žalili v samoti!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹Zopet in zopet so izkušali Boga mogočnega in žalili Svetega Izraelovega.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²Niso se spominjali roke njegove, ne dne, ko jih je bil otel zatiralca,

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³ko je v Egiptu delal znamenja svoja in čuda svoja na polju Zoanskem.

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴V kri je izpremenil njih potoke, da niso mogli piti tekočih vod svojih.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵Poslal je nanje pasje muhe, ki so jih žrle, in žabe, ki so jih ugonabljale.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶In dal je njih sadež cvrčku, in kobilici, kar so s trudom posejali.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷Uničil je s točo njih trte in smokve njih z mrazom.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸Izročil je toči tudi njih živino in njih črede bliskom.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹Izpustil je nanje jeze svoje žar, srd in nevoljo in stisko, celo krdelo angelov nesreče.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰Prosto pot je napravil svoji jezi, smrti ni ubranil njih duš in življenje njih je izročil kugi.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹In udaril je vse prvorojence v Egiptu, prvino moči v šatorih Hamovih.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²Svoje ljudstvo pa je odpeljal kakor ovce, in vodil jih je kakor čredo po puščavi.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³In peljal jih je varno, da se jim ni bilo bati, a njih sovražnike je pokrilo morje.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴Pripeljal jih je do meje svetišča svojega, gore te, ki si jo je pridobila desnica njegova.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵Izgnal je izpred njih obličja narode in jih je po žrebu razmeril Izraelu v posest in v njih šatorih je dal prebivati Izraelovim rodovom.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶Vendar so izkušali Boga Najvišjega in se mu upirali in pričevanj njegovih se niso držali.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷Temuč obrnili so se in nezvesto ravnali kakor njih pradedje, obrnili so se kakor lok, ki strelja napačno.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸Dražili so ga z višavami svojimi in s podobami malikov svojih so razvneli gorečnost njegovo.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹Slišal je Bog in se razsrdil, in Izrael se mu je silno zastudil.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰In zapustil je prebivališče v Silu, šator, ki ga je bil postavil med ljudmi.

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹In dal je v sužnost svojo moč in slavo svojo zatiralcu v pest.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²Izročil je meču ljudstvo svoje in zoper dedino svojo se je razsrdil.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³Ogenj je požrl mladeniče njegove, in devicam njegovim se ni pela svatovska pesem.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴Duhovniki njegovi so padli pod mečem, in vdove njegove niso mogle žalovati.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Tedaj se je zbudil Gospod, kakor da bi bil spal, kakor junak, ki vriska od vina.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶In udaril je sovražnike svoje od zadaj, sramoto večno jim je naložil.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Zavrgel je pa šator Jožefov in rodu Efraimovega ni izvolil.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸Temuč izvolil je rod Judov, goro Sionsko, ki jo je ljubil.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹In sezidal si je enako nebeškim višavam svetišče svoje, enako zemlji, ki jo je utrdil na veke.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰In izvolil je Davida, hlapca svojega, vzemši ga iz ovčje ograje;

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹izza doječih ga je pripeljal, da bi pasel Jakoba, ljudstvo njegovo, in Izraela, dediščino njegovo.Ki jih je pasel po poštenosti srca svojega in vodil jih je z obilo razsodnostjo svojih rok.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²Ki jih je pasel po poštenosti srca svojega in vodil jih je z obilo razsodnostjo svojih rok.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.