1{Načelniku godbe; za Jedutuna. Psalm Asafov.} Z glasom svojim hočem vpiti k Bogu, z glasom svojim k Bogu, in nagne uho k meni.
1För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2Ob dnevi stiske svoje sem iskal Gospoda, roka moja je bila po noči proti nebu iztegnjena neprenehoma, duša moja se je branila pripustiti tolažbo.
2Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3Spominjam se Boga in stokam, premišljam, in duh moj omaguje. (Sela.)
3På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4Ne daš mi zatisniti oči, izbegan sem tako, da govoriti ne morem.
4Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.
5Čase premišljujem starodavne, prejšnjih vekov leta.
5Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6Spominjam se ponočne godbe svoje na strune, v srcu svojem premišljam in duh moj preiskuje, govoreč:
6Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7Ali bi na večne čase zametal Gospod, ali ne bode nikdar več milostiv?
7Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8Je li pri kralju milost njegova za vselej? Je li konec obljubi njegovi od roda do roda?
8Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9Ali je pozabil Bog mogočni deliti milost, ali je pa v jezi zaprl usmiljenje svoje? (Sela.)
9Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10Nato si rečem: To je moja bolezen, leta trpljenja, namenjena mi od desnice Najvišjega.
10Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
11S hvalo bom spominjal dejanj GOSPODOVIH, da, spominjal se bom vseh čudes tvojih od starodavnosti.
11Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12In premišljal bom vsaktero delo tvoje in o dejanjih tvojih bom razmišljal.
12Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13O Bog, v svetosti je steza tvoja; kdo je velik Bog mogočni kakor Bog naš?
13jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14Ti si sam Bog mogočni, čudodelni, pokazal si moč svojo med narodi.
14Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15Odrešil si s povzdignjeno roko ljudstvo svoje, sinove Jakobove in Jožefove. (Sela.)
15Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16Videle so te vode, o Bog, videle so te vode in se tresle, da, potresla so se brezna.
16Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
17Izlili so oblaki vode, glas so zagnali gornji oblaki, tudi pšice tvoje so švigale semtertja.
17Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18Bobnel je grom tvoj v viharju, bliski so razsvetljevali vesoljni svet, potresla se je zemlja in trepetala.
18Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19Skozi morje je šla pot tvoja in steza tvoja skozi široke vode, kjer sledovi tvoji niso znani.Vodil si kakor čredo ljudstvo svoje po Mojzesu in Aronu.
19Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20Vodil si kakor čredo ljudstvo svoje po Mojzesu in Aronu.
20Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
21Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.