¹{Molitev Mojzesa, moža Božjega.} O Gospod, ti si nam bil prebivališče od roda do roda.

¹En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

²Ko niso bile še rojene gore in nisi bil naredil zemlje in vesoljnega sveta, da, od vekomaj do vekomaj si ti Bog mogočni.

²Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

³Pripraviš človeka, da razpade v prah, in veliš: Povrnite se, otroci človeški!

³Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

⁴Zakaj tisoč let je v tvojih očeh kakor včerajšnji dan, ko je minil, in kakor čas ponočne straže.

⁴Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

⁵Kakor s povodnijo jih pokončavaš, kot spanje so; zjutraj so kakor trava, ki vnovič poganja.

⁵Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

⁶Zjutraj cvete in poganja, zvečer jo pokose in usahne.

⁶det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

⁷Kajti ginemo od jeze tvoje in vsled srda tvojega smo preplašeni.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

⁸Pred oči svoje si postavil krivice naše, skrivnosti naše v luč obličja svojega.

⁸Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

⁹Kajti vsi dnevi naši minevajo v srdu tvojem, leta nam prelete kot misel.

⁹Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

¹⁰Dnevi naših let – vseh jih je sedemdeset let ali, ako smo prav krepki, osemdeset let; in kar je naš ponos v njih, je le trud in težava; zakaj hitro vse poteče in mi odletimo.

¹⁰Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

¹¹A kdo spoznava jeze tvoje moč in tvoj srd, boječ se te, kakor se spodobi?

¹¹Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

¹²Uči nas torej prav šteti naše dni, da si pridobimo srce modro.

¹²Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

¹³Vrni se, GOSPOD! doklej –? in žal ti bodi za hlapce svoje!

¹³HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

¹⁴Nasiti nas že ob jutranjem svitu z milostjo svojo, da veselo pojemo in se radujemo vse svoje dni.

¹⁴Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

¹⁵Razveseli nas po številu dni, v katerih si nas ponižaval, in let, v katerih smo izkušali hudo.

¹⁵Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

¹⁶Očitno bodi hlapcem tvojim delo tvoje in veličastvo tvoje nad njih otroki!Nad nami pa bodi ljubeznivost Gospoda, Boga našega, in delo naših rok podpiraj pri nas, delo, pravim, naših rok podpiraj!

¹⁶Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

¹⁷Nad nami pa bodi ljubeznivost Gospoda, Boga našega, in delo naših rok podpiraj pri nas, delo, pravim, naših rok podpiraj!

¹⁷Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.