¹{Pouk Etana Ezrahovca.} O milostih GOSPODOVIH bom peval vekomaj, rodu za rodom bom oznanjal z usti svojimi zvestobo tvojo.

¹En sång av esraiten Etan.

²Rekel sem namreč: Vekomaj se bo milost sezidavala, v samih nebesih utrdiš zvestobo svojo.

²Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

³„Sklenil sem zavezo z izvoljencem svojim, prisegel sem Davidu, svojemu hlapcu:

³Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

⁴Na vekomaj utrdim seme tvoje in stavil bom prestol tvoj od roda do roda.“ (Sela.)

⁴»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

⁵Zato slavé nebesa čudovito delo tvoje, o GOSPOD, tudi zvestobo tvojo v zboru svetnikov.

⁵'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

⁶Zakaj kdo naj se v nebeških višavah primerja GOSPODU, kdo je GOSPODU podoben med sinovi Božjimi?

⁶Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

⁷On je Bog mogočni, jako strašen v zboru svetnikov in strašnejši mimo vseh, ki so okrog njega.

⁷Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

⁸O GOSPOD, Bog nad vojskami, kdo je tebi enako mogočen, GOSPOD? In zvestoba tvoja biva okrog tebe.

⁸Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

⁹Ti gospoduješ nad morja divjostjo; ko se vzpenjajo valovi njegovi, ti jih krotiš.

⁹HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

¹⁰Zdrobil si Egipt, da je kakor strt, z ramo svoje moči si razkropil sovražnike svoje.

¹⁰Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

¹¹Tvoja so nebesa, tvoja tudi zemlja; vesoljni svet in česar je poln, ustanovil si ti.

¹¹Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

¹²Sever in jug, ti si ju ustvaril; Tabor in Hermon veselo pojeta o imenu tvojem.

¹²Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

¹³Velemožna je rama tvoja, krepka je roka tvoja, vzvišena desnica tvoja.

¹³Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

¹⁴Pravičnost in prava sodba sta podstava tvojemu prestolu, milost in resnica hodita pred obličjem tvojim.

¹⁴Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

¹⁵Blagor ljudstvu, ki pozna trobente radostni glas! Ti hodijo v svetlobi obličja tvojega, o GOSPOD!

¹⁵Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

¹⁶V imenu tvojem se radujejo ves dan in po pravičnosti tvoji se povišujejo.

¹⁶Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

¹⁷Zakaj dika njih moči si ti, in po blagovoljnosti tvoji bo zvišan rog naš.

¹⁷I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

¹⁸GOSPOD namreč je naš ščit in Svetnik Izraelov naš kralj.

¹⁸Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

¹⁹Nekdaj si v prikazni govoril svetnikom svojim in rekel: Pomoč sem podelil junaku, povzdignil sem izvoljenega iz ljudstva.

¹⁹Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

²⁰Našel sem Davida, hlapca svojega, pomazilil sem ga s svetim oljem svojim.

²⁰På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

²¹Ž njim bodi roka moja stanovitna in rama moja naj ga krepča.

²¹Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

²²Ne bo ga stiskal sovražnik in sin krivice ga ne bo tlačil.

²²Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

²³Temuč starem izpred njega nasprotnike njegove in sovražilce njegove udarim.

²³Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

²⁴In moja zvestoba in milost moja bo ž njim, in v imenu mojem se povzdigne rog njegov.

²⁴nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

²⁵In nad morje položim roko njegovo in nad reke njegovo desnico.

²⁵Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

²⁶On me bo klical: Oče moj si ti, Bog moj mogočni in skala rešenja mojega.

²⁶Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

²⁷Jaz pa ga postavim za prvorojenca, za najvišjega kraljem zemlje.

²⁷Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

²⁸Vekomaj mu ohranim milost svojo, in zaveza moja mu ostani zvesta.

²⁸Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

²⁹In postavim seme njegovo, da večno traja, in prestol njegov kakor dnevi nebes.

²⁹Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

³⁰Ako zapusté sinovi njegovi zakon moj in ne bodo hodili v sodbah mojih,

³⁰Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

³¹ako oskrunijo postave moje in ne bodo ravnali po zapovedih mojih:

³¹Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

³²obiščem s šibo njih pregreho in z udarci njih krivico.

³²om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

³³Toda milosti svoje mu ne odtegnem in lagal ne bom zoper zvestobo svojo.

³³då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

³⁴Ne oskrunim zaveze svoje in ne izpremenim ustnic svojih obljube.

³⁴men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

³⁵Enkrat sem prisegel pri svetosti svoji; zares, Davidu ne bom lagal:

³⁵Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

³⁶Večno bodi seme njegovo in prestol njegov kakor solnce pred mano.

³⁶En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

³⁷Kakor luna bode stanoviten vekomaj. In priča v nebeških višavah je zvesta. (Sela.)

³⁷Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

³⁸Ti pa si zavrgel in zaničeval, razsrdil si se zoper maziljenca svojega.

³⁸såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

³⁹Zaničeval si hlapca svojega zavezo, oskrunil in vrgel na tla venec njegov.

³⁹Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

⁴⁰Podrl si vse ograje njegove, trdnjave njegove si izpostavil razdoru.

⁴⁰Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

⁴¹Plenili so ga vsi mimohodeči, v zasmeh je dan sosedom svojim.

⁴¹Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

⁴²Povzdignil si zatiralcev njegovih desnico, veselje napravil vsem sovražnikom njegovim.

⁴²Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

⁴³Skrhal si tudi meča njegovega ostrino in mu nisi dal zmagati v vojski.

⁴³Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

⁴⁴Storil si, da je minila bleščoba njegova, in prestol njegov si zvrnil na tla.

⁴⁴Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

⁴⁵Okrajšal si dni mladosti njegove, pokril si ga s sramoto. (Sela.)

⁴⁵Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

⁴⁶Doklej, GOSPOD, boš li se skrival vekomaj? gorela bo kakor ogenj jeza tvoja?

⁴⁶Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

⁴⁷Spomni se me – kako sem kratkih dni! Za kako ničevost si ustvaril vse otroke človeške!

⁴⁷Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

⁴⁸Kateri mož je, ki živi in ne bo videl smrti, ki zavaruje dušo svojo zoper oblast groba? (Sela.)

⁴⁸Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

⁴⁹Kje so, o Gospod, milosti tvoje nekdanje, ki si jih prisegel Davidu v zvestobi svoji?

⁴⁹Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

⁵⁰Spomni se, Gospod, sramote hlapcev svojih, da nosim v prsih svojih zasramovanje vseh teh mnogih ljudstev,

⁵⁰Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

⁵¹s katerim so sramotili sovražniki tvoji, GOSPOD, s katerim so sramotili maziljenca tvojega stopinje. —Slava GOSPODU vekomaj! Amen in Amen! Knjiga četrta.

⁵¹Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

⁵²Slava GOSPODU vekomaj! Amen in Amen! Knjiga četrta.

⁵²tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

⁵³Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken