1{Pesem in psalm sinov Korahovih. Načelniku godbe; na mahalat leanot. Pouk Hemana Ezrahovca.} O GOSPOD, Bog zveličanja mojega, po dnevi kličem in po noči pred teboj.
1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
2Pred obličje tvoje pridi molitev moja, nagni uho svoje k mojemu vpitju.
2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3Kajti nasičena je z nadlogami duša moja in življenje moje je dospelo do kraja mrtvih.
3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4Štejejo me med tiste, ki se pogrezajo v jamo; podoben sem možu, ki mu je minila življenja moč.
4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
5Med mrtvimi sem zapuščen kakor pobiti, ležeči v grobu, ki se jih ne spominjaš več, ker so ločeni od tvoje roke.
5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
6Položil si me v jamo najglobočjo, v kraje temne, v globočine.
6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
7Trdo me tlači jeza tvoja in vse valove svoje zaganjaš v me. (Sela.)
7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8Oddalil si od mene znance moje, storil si me njim v najhujšo gnusobo; zajet sem, in pobegniti ne morem.
8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9Oko moje mrli od bede; kličem te, GOSPOD, vsak dan, k tebi razpenjam roke svoje.
9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
10Boš li na mrtvih delal čudeže? Ali mrtvi vstajajo, da bi te slavili? (Sela.)
10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
11Ali naj bi se v grobu oznanjala milost tvoja, zvestoba tvoja v kraju pogube?
11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
12Ali se mar v temini spoznajo čuda tvoja in pravičnost tvoja v pozabljenja deželi?
12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
13Jaz pa vpijem, GOSPOD, k tebi, že zjutraj ti hiti naproti molitev moja.
13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
14Zakaj zametaš dušo mojo, o GOSPOD, skrivaš mi obličje svoje?
14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15Siromak sem in blizu smrti od mladosti svoje, strahove tvoje prenašam in sem izbegan.
15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16Jeze tvoje žar gre čezme, strahote tvoje me uničujejo;
16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
17obdajajo me kakor vode ves dan, obstopajo me vse skupaj.Oddalil si od mene prijatelja in tovariša, temine so mi znanci edini.
17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
18Oddalil si od mene prijatelja in tovariša, temine so mi znanci edini.
18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.