1Jehovha, Mwari mutsivi, imwi Mwari mutsivi, penyai.
1Du hevnens Gud, Herre, du hevnens Gud, åpenbar dig i herlighet!
2Zvisimudzei, imwi Mutongi wenyika; Ipai vanozvikudza sezvavakafanira.
2Reis dig, du jordens dommer, la gjengjeldelse komme over de overmodige!
3Jehovha, vakaipa vachafara kwazvo kusvikira rinhiko, Vakaipa vachafara kwazvo kusvikira rinhi?
3Hvor lenge skal de ugudelige, Herre, hvor lenge skal de ugudelige fryde sig?
4Vanongotaura havo, vanotaura vachizvikudza, Vaiti vose vezvakaipa vanoita manyawi.
4De utgyder en strøm av ord, de fører frekk tale; alle de som gjør urett, taler store ord.
5Vanopwanya vanhu venyu, Jehovha, Vachitambudza nhaka yenyu.
5Ditt folk, Herre, knuser de, og din arv plager de.
6Vanouraya chirikadzi nomweni, Nenherera vanodziuraya.
6Enken og den fremmede slår de ihjel, og farløse myrder de.
7Vachiti, Jehovha haazvioni, Mwari waJakove haazvirangariri.
7Og de sier: Herren ser ikke, og Jakobs Gud gir ikke akt.
8Rangarirai imwi vasina njere pakati pavanhu; nemwi mapenzi, muchava vakachenjera rinhiko?
8Gi dog akt, I ufornuftige blandt folket, og I dårer, når vil I bli kloke?
9Iye, akasima nzeve, haanganzwi here? Iye, akaumba ziso, haangaoni here?
9Mon han som planter øret, ikke skulde høre? Mon han som skaper øiet, ikke skulde se?
10Iye, anoranga vahedheni, haangarairi here? Iye, anodzidzisa vanhu zivo haazivi here?
10Mon han som refser hedningene, ikke skulde straffe, han som gir menneskene forstand?
11Jehovha anoziva kufunga kwavanhu,) Kuti hazvina maturo.
11Herren kjenner menneskenes tanker, han vet at de er tomhet.
12Akaropafadzwa munhu, anorangwa nemi, Jehovha, lye wamunodzidzisa pamurayiro wenyu;
12Salig er den mann som du, Herre, refser og gir lærdom av din lov
13Kuti mumuzorodzei pamazuva okutambudzika, Kusvikira vakaipa vachererwa gomba.
13for å gi ham ro for onde dager, inntil det blir gravd en grav for den ugudelige.
14nekuti Jehovha haangarashi vanhu vake, Uye haangasii nhaka yake.
14For Herren skal ikke forkaste sitt folk og ikke forlate sin arv;
15Nekuti kutonga kuchadzokera kukururama; Vose vane moyo yakarurama vachakutevera.
15for dommen skal vende tilbake til rettferdighet, og alle de opriktige av hjertet skal gi den medhold.
16Ndianiko achandirwira pavaiti vezvakaipa? Ndianiko achandibatsira panavanoita zvakaipa?
16Hvem reiser sig for mig imot de onde? Hvem stiller sig frem for mig imot dem som gjør urett?
17Dai Jehovha aisava mubatsiri wangu, Mweya wangu ungadai wakakurumidza kugara pakati mwii.
17Dersom ikke Herren var min hjelp, vilde min sjel snart bo i dødsrikets stillhet.
18Panguva yandakati, Rutsoka rwangu rwotedzemuka. Tsitsi dzenyu,Jehovha, dzakanditsigira.
18Når jeg sier: Min fot vakler, da holder din miskunnhet mig oppe, Herre!
19Mundangariro dzangu zhinji mukati mangu Kunyaradza kwenyu kunofadza mweya wangu.
19Når mine urolige tanker i mitt hjerte blir mange, da husvaler din trøst min sjel.
20Chigaro chezvakaipa chingashamwaridzana nemwi here, Icho chinofunga kuita zvakashata nemitemo yacho?
20Har vel fordervelsens domstol noget samfund med dig, der hvor de skaper urett under skinn av rett?
21Vanounganira upenyu hwowakarurama, Vachipa mhosva ropa risina mhosva.
21De slår sig skarevis sammen imot den rettferdiges sjel, og uskyldig blod dømmer de skyldig.
22Asi Jehovha ndiye nhare yangu yakasimba; Mwari wangu idombo routiziro hwangu.
22Da blir Herren mig en borg, og min Gud min tilflukts klippe.
23Achadzosera pamusoro pavo kutadza kwavo, Achavaparadza pakati pokuita kwavo; Jehovha Mwari wedu achavaparadza.
23Og han lar deres urett komme tilbake over dem, og for deres ondskaps skyld skal han utrydde dem; ja, Herren vår Gud skal utrydde dem.