¹Saizvozvo imwi vakadzi, ivai pasi pevarume venyu; kuti kana varipo vamwe vasingateereri shoko, vawanikwe nemafambiro evakadzi pasina shoko,

¹Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,

²kana vachiona mafambiro enyu akachena pakutya.

²när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.

³Kushonga kwenyu ngakurege kuva kwekunze, kwekuruka vhudzi nekwekushonga ndarama, kana kupfeka nguvo ;

³Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.

⁴asi ngakuve munhu wakavanzika wemoyo pachinhu chisingaori chemweya munyoro wakanyarara, unokosha zvikuru pamberi paMwari.

⁴Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.

⁵Nekuti saizvozvo panguva dzakare vakadzi vatsvenewo vaivimba naMwari vakazvishongedza vakazviisa pasi pevarume vavo,

⁵På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.

⁶saSara akateerera Abhurahamu achimuidza ishe; vakunda vake vamuri imwi kana muchingoita zvakanaka chete, uye musingatyiswi nechipi nechipi chinovhundusa.

⁶Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.

⁷Saizvozvo imwi varume, garisanai neruzivo, muchikudza mukadzi semudziyo usina simba, uye savadyi venhaka yenyasha dzeupenyu pamwe nemwi; kuti minyengetero yenyu irege kudziviridzwa.

⁷Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.

⁸Pakupedzisira, muve nemoyo umwe mose, muchinzwirana tsitsi, mudanane sehama, muve nemoyo munyoro, mune rudo;

⁸Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.

⁹musingatsivi zvakaipa nezvakaipa, kana kutuka nekutuka; asi pachinzvimbo chaizvozvo muchiropafadze, muchiziva kuti ndizvo zvamakadanirwa, kuti mugare nhaka yeropafadzo.

⁹Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.

¹⁰Nekuti uyo unoda upenyu, nokuona mazuva akanaka, ngaadzore rurimi rwake pane zvakaipa, nemiromo yake kuti irege kutaura zvinonyengera.

¹⁰Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;

¹¹Ngaanzvenge zvakaipa, aite zvakanaka; ngaatsvake rugare arutevedze.

¹¹han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter

¹²Nekuti meso aIshe ari pamusoro pevakarurama, nenzeve dzake paminyengetero yavo. Asi chiso chaIshe chinopikisa vanoita zvakaipa.

¹²Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».

¹³Zvino ndiani uchakuitirai zvakaipa, kana muri vatevedzeri vezvakanaka?

¹³Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?

¹⁴Asi kana muchitambudzikawo nekuda kwekururama, makaropafadzwa; uye musatya kutyisa kwavo, kana kumanikidzika.

¹⁴Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;

¹⁵Asi kudzai Ishe Mwari mumoyo yenyu; mugare makazvigadzira kupindura umwe neumwe unokubvunzai chikonzero chetariro iri mukati menyu neunyoro nekutya;

¹⁵nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan

¹⁶mune hana yakanaka, kuti pavanokucherai sevaiti vezvakaipa vanyare, ivo vanomhura mafambiro enyu akanaka muna Kristu.

¹⁶och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.

¹⁷Nekuti zviri nani kutambudzika muchiita zvakanaka, kana chido chaMwari chichida, muchiita zvakaipa.

¹⁷Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.

¹⁸Nekuti Kristuwo wakatambudzika kamwe nekuda kwezvivi, iye wakarurama nekuda kwavasakarurama, kuti atiise kuna Mwari; aurawa zvirokwazvo panyama, asi wakararamiswa nemweya;

¹⁸Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.

¹⁹mauri wakaendawo akaparidzira kumweya iri mutirongo,

¹⁹I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,

²⁰iyo yaimbova isingateereri, panguva iya moyo murefu waMwari uchimirira, pamazuva aNowa apo areka ichagadzirwa, kukaponeswa mairi vashoma, mweya misere nemvura.

²⁰för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.

²¹Mufananidzo wayo ndirwo rubhabhatidzo rwunotiponesawo zvino, kwete kubviswa kwesvina yenyama, asi kutsvaka hana yakanaka kuna Mwari nekumukazve kwaJesu Kristu;

²¹Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,

²²wakaenda kudenga, uye uri kuruoko rwerudyi rwaMwari; vatumwa nevatungamiriri nemasimba zvakaiswa pasi pake.

²²hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.