1Teererai imwi vafumi, rirai muridze mhere nekuda kwematambudziko enyu achakuwirai.
1Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder.
2Fuma yenyu yakaora, uye nguvo dzenyu dzakafusiwa.
2Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal;
3Ndarama yenyu nesirivheri zvine ngura; ngura yazvo ichava uchapupu kwamuri, ichadya nyama yenyu sezvinonzi moto. Makazvichengetera fuma pamazuva ekupedzisira.
3edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
4Tarira, mubairo wevaranda vakacheka minda yenyu, yamakaramba nayo nekunyengera, unodanidzira; nekudana kwevacheki kwakasvika kunzeve dzaIshe wehondo.
4Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron.
5Makagara muumbozha panyika muchikarira zvinofadza; makakodza moyo yenyu sepazuva rekubaya.
5I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust »på eder slaktedag».
6Makarasha, makauraya wakarurama; haakupikisii.
6I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot.
7Naizvozvo tsungirirai, hama, kusvikira pakuuya kwaIshe. Tarira, murimi unomirira chibereko chevhu chinokosha, uye unotsungirira zvikuru kusvikira apiwa mvura yekutanga neyokupedzisira.
7Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn.
8Imwiwo tsungirirai; simbisai moyo yenyu nekuti kuuya kwaIshe kwaswedera,
8Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära.
9Musanyunyutirana, hama, kuti murege kupiwa mhosva; tarira, mutongi umire pamukova.
9Sucken icke mot varandra, mina bröder, på det att I icke mån bliva dömda. Se, domaren står för dörren.
10Torai muenzaniso wekutambudzika, hama dzangu, newekutsungirira vaporofita wavakataura nezita raIshe.
10Mina bröder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod.
11Tarira, tinoti vakaropafadzwa vakatsungirira; makanzwa zvekutsungirira kwaJobho, uye makavona zvaakavavarirwa naIshe, kuti Ishe une moyo munyoro kwazvo, une tsitsi.
11Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.
12Asi pamusoro pezvinhu zvose, hama dzangu, musapika, kana nedenga, kana nenyika, kana nekumwe kupika kupi; asi hongu yenyu ngaive hongu, uye kwete, kwete; kuti murege kuwira mukupiwa mhosva.
12Men framför allt, mina bröder, svärjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid något annat, utan låten edert »ja» vara »ja», och edert »nej» vara »nej», så att I icke hemfallen under dom.
13Kune umwe unotambudzika pakati penyu here? Ngaanyengetere. Pane unofara here? Ngaaimbe mapisarema.
13Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja.
14Pane unorwara pakati penyu here? Ngaadane vakuru vekereke; uye ngavamunyengeterere, vachimuzodza namafuta muzita raIshe.
14Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
15Uye munyengetero werutendo uchaponesa unorwara, uye Ishe uchamumutsa; zvino kana akaita zvivi, uchazvikangamwirwa.
15Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet.
16Naizvozvo reururiranai zvivi zvenyu munyengetererane kuti muporeswe. Munyengetero wakasimba womunhu wakarurama une simba zvikuru.
16Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.
17Eria wakange ari munhu wemanzwiro akaita sesu, akanyengetera nemoyo wose kuti mvura irege kunaya; ikasanaya panyika makore matatu nemwedzi mitanhatu;
17Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;
18zvino wakanyengeterazve; denga rikapa mvura, nyika ikabereka zvibereko zvayo.
18åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.
19Hama, kana umwe pakati penyu achitsauka kubva pachokwadi, mumwe akamudzora,
19Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom,
20ngaazive kuti uyo unodzora mutadzi panzira yekutsauka kwake uchaponesa mweya parufu nekufukidza zvivi zvizhinji.
20så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder.