1Dzinobvepi hondo nekurwa pakati penyu? Hazvibvi pakuchiva kwenyu kunorwa pamitezo yenyu here?
1Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?
2Munoshuva, asi hamuna chinhu; munouraya muchishumba, asi hamungawani chinhu, munorwa muchiita hondo; zvakadaro hamuna chinhu nekuti hamukumbiri.
2I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
3Munokumbira asi hamugamuchiri, nekuti munokumbira zvakaipa, kuti muzviparadze pakuchiva kwenyu.
3Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
4Imwi mhombwe nezvifeve, hamuzivi here kuti ushamwari hwenyika hwunovengana naMwari? Naizvozvo umwe neumwe unoda kuva shamwari yenyika, unoitwa muvengi waMwari.
4I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.
5Munofunga kuti rugwaro runotaura pasina maturo here ruchiti: Mweya, wakagara mukati medu unochiva negodo?
5Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss»?
6Asi unopa nyasha huru; saka unoti: Mwari unopikisa vanozvikudza, asi unopa nyasha vanozvininipisa.
6Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»
7Naizvozvo muzviise pasi paMwari, pikisai dhiabhorosi agokutizai.
7Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.
8Swederai kuna Mwari, iye agoswedera kwamuri; shambai maoko, vatadzi, mugonatsa moyo, imwi mune moyo miviri.
8Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
9Suwai, mucheme, murire; kuseka kwenyu ngakushandurwe kuve kuchema, nemufaro uve kufundumwara.
9Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.
10Zvininipisei pamberi paIshe, agokukwiridzirai.
10Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.
11Musareverana zvakaipa, hama. Unorevera hama yake zvakaipa uye kutonga hama yake unorevera murairo zvakaipa nekutonga murairo; zvino kana uchitonga murairo, hausi muiti wemurairo, asi mutongi.
11Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.
12Mumwe chete ndiye mutemi wemurairo, iye unogona kuponesa nekuparadza; iwe ndiwe ani unotonga umwe?
12En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
13Chinzwai imwi munoti: Nhasi kana mangwana tichaenda kuguta rekuti, tigogarako gore, tichitengeserana, tiwane mubairo;
13Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning» --
14imwi musingazivi zvamangwana. Nekuti upenyu hwenyu chii? Nekuti hwunongova mhute, inoonekwa nguva duku, ndokunyangarika;
14I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
15pakudai muchiti: Kana Ishe achida, tichararama tigoita zvekuti nezvekuti.
15I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det.»
16Asi zvino munozvirumbidza pakuzvikudza kwenyu; kuzvirumbidza kose kwakadai kwakaipa.
16Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.
17Naizvozvo uyo unoziva kuita zvakanaka akasazviita chivi kwaari.
17Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.