1moyo wangu waneta noupenyu hwangu; Handingazvidzori pakunyunyuta kwangu; Ndichataura neshungu dzomoyo wangu.
1Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2Ndichati kuna Mwari, Musandipa mhosva. Ndiratidzei kuti munorwa neni nemhaka yeiko?
2Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3Zvinokufadzai here kumanikidza, Nokuzvidza basa ramaoko enyu, Muchivhenekera kurangana kwavakaipa here?
3Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4Munameso enyama here, Kana munoona somunhu here?
4Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5Mazuva enyu akafanana namazuva omunhu here, Kana makore enyu namakore omunhu here?
5Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6Zvamunobvunza zvakaipa zvangu, Nokunzvera zvivi zvangu,
6eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7Kunyange muchiziva kuti handizi wakaipa; Uye kuti hakuna anogona kurwira paruoko rwenyu here?
7du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8Maoko enyu akandiita nokundiumba, Nhivi dzangu dzose; kunyange zvakadaro moda kundiparadza.
8Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9Rangarirai, ndizvo zvandinokumbira, kuti makandiumba sevhu; Zvino muchandidzosera kuguruva here?
9Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10Hamuna kundidurura somukaka here, Nokundikodza somukaka wakafa?
10Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11Makandifadza neganda nenyama, Mukandisunganidza namafupa namarunda.
11Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12Makandipa upenyu netsitsi, Hanya dzenyu dzakachengeta mweya wangu.
12Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13Asi makavanza zvinhu izvi mumoyo menyu; Ndinoziva kuti chinhu ichi chaiva nemwi kare.
13Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14Kana ndikatadza munondicherekedza, Hamudi kundikangamwira kudarika kwangu.
14om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15Kana ndiri wakaipa, ndine nhamo; Kana ndiri wakarurama, kunyange zvakadaro handingasimudzi musoro wangu; Zvandizere nokunyadzwa Ndichangotarira kutambudzika kwangu.
15Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16Kana ndikazvikudza, munondironda seshumba; Munopamhazve kundishamisa nesimba renyu.
16Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17Munowedzera zvapupu zvenyu kuzorwa neni, Nokuwanza kutsamwa kwenyu pamusoro pangu; Kushanduka nehondo zvineni.
17Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18Makandibudisireiko pachizvaro chamai? Ndingadai ndaifira hangumo, ndisati ndaonekwa neziso romunhu.
18Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19Ndaiita hangu sendisina kuvapo; Ndaitakurirwa kuhwiro ndichibva pachizvaro chamai.
19hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20Ko mazuva angu haazi mashoma here? Zvino gumai, Ndiregei henyu, kuti ndizorore zvishoma,
20Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21Ndisati ndaenda kwandisingazodzoki, Kunyika yerima nomumvuri worufu;
21innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22Iyo nyika yerima guru, rima chairo; Nyika yomumvuri worufu, panokukanganiswa, Ipapo chiedza chakafanana nerima.
22till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.