¹Ipapo Jobho akapindura, akati,

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Zvirokwazvo ndinoziva kuti ndizvo. Nekuti munhu angava akarurama pamberi paMwari seiko?

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³Kana iye akada kuita nharo naye, Haangagoni kumupindura shoko rimwe pamashoko ane zviuru.

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴Iye anomoyo wakangwara, une simba guru; Ndianiko akamuomesera moyo wake, akazofara?

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵Iye anobvisa makomo, iwo asingazvizivi, Kana achiashandura pakutsamwa kwake.

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶Iye anozunungusa nyika ikabva panzvimbo yayo, Mbiru dzayo dzinodengenyeka.

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷Iye anoraira zuva, rikarega kubuda; Iye anodzitira nyeredzi.

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸Iye oga anotatamura denga, Anotsika pamusoro pamafungu

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹Iye anoita nyeredzi dzeAkituro, nedzeOrinoni, nedzeChimutanhatu, Namakamuri enyasi.

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰Iye anoita zvinhu zvikuru zvisinganzverwi, Izvo zvinhu zvinoshamisa, zvisingagoni kuverengwa.

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹Tarira, anopfuura pedo neni, ndisingamuoni; Anopfuurawo hake, asi handimuoni.

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²Tarira, anotora hake, ndiani angamudzivisa? Ndiani angati kwaari, Unoiteiko?

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³Mwari haangadzori kutsamwa kwake; Vabatsiri vaRahabhi vakakotamira pasi pake.

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴Ko zvino ini ndichamupindura seiko, Nditsaure mashoko angu ndiite nharo naye?

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵Kunyange ndaiva akarurama handizaimupindura; Ndaikumbira nyasha kumutongi wangu.

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶Kana ndichinge ndadana, akandipindura, Kunyange zvakadaro handizaitenda kuti akanzwa inzwi rangu.

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷Nekuti anondiputsa nedutu remhepo, Anowanza mavanga angu ndisine mhosva hangu.

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸Handitenderi kutema mweya wangu, Asi anondizadza nezvinovava.

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹Kana riri simba guru, tarira, iye anaro! Kana iri mhosva inotongwa, ndiani achanditarira nguva?

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰Kunyange ndaiva akarurama hangu, muromo wangu umene uchandipa mhaka; Kunyange ndaiva akakwana, iye aiti handina kururama.

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹Ndakakwana hangu, handizvirangariri; Ndinozvidza upenyu hwangu.

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²Zvose zvakafanana hazvo; saka ndinoti, Iye anoparadza vakarurama navakaipa vose.

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³Kana nyatwa ichinge yauraya nokukurumidza, Iye achaseka njodzi yavasina mhosva.

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴Nyika yakaiswa mumaoko avakaipa; Iye anofukidza meso avatongi vayo; Kana asiri iye, zvino ndianiko?

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵Zvino mazuva angu anokurumidza kupfuura mumhanyi; Anotiza asina kuona zvakanaka.

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶Apfuura sezvikepe zvinomhanyisa; Segondo rinokurumidzira chiurawa.

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷Kana ndikati, Ndichakangamwa kunyunyuta kwangu, Ndicharega chiso changu chinopunyaira, ndifare hangu.

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸Ndinotya njodzi dzangu dzose, Ndinoziva kuti hamungati handine mhosva.

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹Ndichapiwa mhosva; Zvino ndinotamburireiko zvisina maturo?

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰Kana ndikangura nemvura yechando, Ndikachenesa maoko angu kwazvo;

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹Kunyange zvakadaro imwi mungandinyudza mumatope, Nenguvo dzangu dzichandisema.

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²Nekuti iye haazi munhu akafanana neni, kuti ndimupindure, Kuti tikwirirane pakutonga.

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³Hakuna mununuri pakati pedu, Ungatibata tose noruoko rwake.

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴Ngaabvise shamhu yake kwandiri, hasha dzake dzirege kundityisa;

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵Ipapo ndaitaura, ndisingamutyi, nekuti handizakadaro hangu.

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.