1Ipapo Jobho akapindura, akati,
1Därefter tog Job till orda och sade:
2Kunyange nanhasi ndinonyunyuta ndine shungu; Kurohwa kwangu kwakanyanya kukunda kugomera kwangu.
2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3Haiwa! Dai ndaiziva kwandingamuwana, Kuti ndisvike ipo pachigaro chake.
3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4Ndairondedzera mhaka yangu pamberi pake, Ndaizadza muromo wangu nenharo.
4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5Ndaiziva mashoko aanopindura nawo, Ndainzwisisa zvaanondiudza.
5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6Angaita nharo neni nesimba rake guru here? Kwete; asi angandirangarira.
6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7Apo akarurama angataurirana naye; Kuti ndisunungurwe nokusingaperi pamutongi wangu.
7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8Tarira, ndinopfuura mberi, asi haapo; Uuye shure, asi handimuoni;
8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9Nokuruoko rworuboshwe, kana achibata, asi handigoni kumuona; Anozvivanza paruoko rworudyi, kuti ndirege kumuona.
9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10nekuti iye anoziva nzira yandinofamba nayo; Kana akandiidza, ndichabuda ndakaita sendarama.
10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11Rutsoka rwangu rwakaramba ruchitsika paakatsika iye; Ndakarambira panzira yake, handina kutsauka.
11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12Handina kubva pamurairo wemiromo yake; Ndakachengeta sefuma mashoko omuromo wake kupfuura mugove wangu.
12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13Asi iye anorangarira chinhu chimwe, ndianiko angamudzora? Zvinoda moyo wake, ndizvo zvaanoita.
13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14Nekuti anoita zvandakatemerwa; Nezvinhu zvizhinji zvakadai zviri kwaari.
14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15Saka ndinotambudzika pamberi pake; Kana ndichimufunga ndinomutya.
15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16Nekuti Mwari akatorera moyo wangu simba, waMasimbaose akandivhundusa.
16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17Nekuti handina kuparadzwa nekuda kwerima, Kana nokuda kwerima guru rakafukidza chiso changu.
17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.