¹Shure kwaizvozvo Jobho wakashamisa muromo wake, akatuka zuva rake.

¹Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

²Jobho akapindura akati,

²Job tog till orda och sade:

³Zuva randakaberekwa naro ngarirove, Nousiku uhwo hwavakati, Mwana womukomana agamuchirwa.

³Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

⁴Zuva iro ngarive rima; Mwari ari kumusoro ngaarege kurirangarira, Nechiedza ngachirege kurivhenekera.

⁴Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

⁵Rima nomumvuri worufu ngazviritore rive razvo; Gore ngarigare pamusoro paro; Zvose zvinosvibisa zuva ngazvirivhunduse.

⁵Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

⁶Kana huri vusiku uhwo, ngahubatwe nerima guru; Ngahurege kufara pakati pamazuva egore; Ngahurege kurahwa pakati pemwedzi.

⁶Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

⁷Usiku uhwo ngahuve ngomwa; inzwi romufaro ngarirege kupinda mahuri.

⁷Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

⁸Vanotuka zuva iro ngavavutukewo, Ivo vanogona kumutsa shato huru.

⁸Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

⁹Nyeredzi dzamambakwedza ahwo ngadzisvibe; Ngahumirire chiedza, asi huchishaiwe; Ngaurege kuona fungiro dzameso amangwanani;

⁹Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

¹⁰Zvahusina kupfiga mikova yemimba yamai vangu, Kana kuvanza kutambudzika pameso angu.

¹⁰eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¹¹Ndakaregereiko kufa ndichiri mumimba? Ndakaregerei kuparara ndichibuda mudumbu,

¹¹Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¹²Mabvi akandigamuchirireiko? Kana mazamu, kuti ndimwe?

¹²Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

¹³nekuti ndingadai zvino ndakatandavara, ndinyerere; Ndingadai ndivete; ipapo ndingadai ndazorora;

¹³Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

¹⁴Pamwechete namadzimambo namakurukota enyika Vakazvivakira matongo;

¹⁴vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

¹⁵Kana namachinda, aiva nendarama, Akazadza dzimba dzawo nesirivha;

¹⁵ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

¹⁶Kana ndingadai ndisina kuvapo somwana akaponiwa nguva isina kusvika; Savacheche vasina kutongoona chiedza.

¹⁶eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

¹⁷Vakaipa vanorega kutambudza kwavo ipapo; Vakaneta vanozorora ipapo.

¹⁷Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

¹⁸Vasungwa vanorugare pamwechete ipapo; Havanzwi inzwi romutariri.

¹⁸där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

¹⁹Vaduku navakuru varipo; Uye muranda akasununguka panatenzi wake.

¹⁹Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

²⁰Munhu ari panjodzi anopirweiko chiedza, Noupenyu kuno ane shungu pamoyo;

²⁰Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

²¹Avo vanoshuva rufu, asi haruuyi; Vanoruchera kupfuura fuma yakavanzwa pasi;

²¹åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

²²Vanopembera kwazvo, Nokufara, kana vachiwana hwiro?

²²åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

²³Munhu, akadzimira nzira yake, anopirweiko upenyu, Iye akadzivirirwa norumhanda naMwari?

²³varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

²⁴Nekuti ndinogomera ndisati ndadya, Kuvuvura kwangu kunodururwa semvura.

²⁴Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

²⁵Nekuti chinhu chandaitya chandiwira, Nechandinoteta chandivinga.

²⁵ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

²⁶Handina mufaro, kana kunyarara, kana kuzorora; Asi njodzi inongosiuya.

²⁶Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.