1Zvino varume ava vatatu vakarega kupindura Jobho, nekuti akati ndakarurama hangu.
1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2Ipapo Erihu mwanakomana waBharakeri muBhuzi, weimba yaRami, akatsamwa kwazvo; akatsamwira Jobho kwazvo, nekuti akanga azviruramisa kupfuura Mwari.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3Akatsamwirawo kwazvo shamwari dzake nhatu, nekuti vakanga vashaiwa mhinduro, kunyange zvakadaro vakanga vapa havo Jobho mhosva.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4Zvino Erihu akanga amirira kutaura naJobho, nekuti ivo vaiva vakuru kwaari pazero.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5Zvino Erihu akati achiona kuti hapene mhinduro pamiromo yavanhu ava vatatu, iye akatsamwa kwazvo.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6Zvino Erihu mwanakomana waBharakeri muBhuzi wakapindura, akati, Ini ndiri muduku, asi imwi mava vakuru kwazvo; Saka ndakazvidzora hangu, ndikatya kukuzivisai kufunga kwangu.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7Ndakati, Vana mazuva mazhinji ngavataure havo, Vana makore mazhinji ngavadzidzise vamwe uchenjeri.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8Asi mweya uripo pamunhu, Kufuridzira kowaMasimbaose kunovapa kunzwisisa.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9Havazi vakuru vakachenjera, Kana vatana vanonzwisisa kururamisira.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10Saka ndakati, Chindinzwai; Neniwo ndichakuzivisai kufunga kwangu.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11Tarirai, ndakambomirira mashoko Ndakateerera kuti ndinzwe nharo dzenyu, Nguva yamakatsvaka zvamungataura.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12Zvirokwazvo, ndakakucherekedzai, Asi tarirai, hakuna munhu akapwisa Jobho. Kana akapindura mashoko ake pakati penyu.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13Chenjerai, murege kuti, Takawana huchenjeri; Mwari ndiye angamukunda, asi munhu kwete.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14Nekuti haana kutaura mashoko ake kwandiri; Neni handingamupinduri iye nokutaura kwenyu.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15Vashamiswa, havachapinduri; Havachine shoko ravangataura.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16Ko ini ndingamirira, zvavasingatauri ivo, Zvavanoramba vamire, vasina chavangapindura here?
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17Neniwo ndichapindura padzoro rangu, Neniwo ndichazivisa kufunga kwangu.
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18Nekuti ndizere namashoko; Mweya, uri mukati mangu, unondimanikidza.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19Tarirai, mukati mangu makafanana newaini isina pokubuda napo; Zvakafanana nehombodo itsva dzinokaroparuka.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20Ndichataura, kuti ndiremudzwe, Ndichashamisa miromo yangu ndipindure.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21Ndirege hangu kutsaura munhu upi noupi; Uye handingatumidzi ani nani mazita anobata kumeso.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22Nekuti handizivi kutumidza mazita anobata kumeso; Zvimwe Muiti wangu angakurumidza kundibvisa.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!