1Asi Jobho, chidonzwai henyu kutaura kwangu, Teererai mashoko angu ose.
1Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
2Tarirai zvino, ndashamisa muromo wangu, Rurimi rwangu rwataura mumuromo wangu.
2Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
3Mashoko angu achadudzira kururama komoyo wangu; miromo yangu ichataura izvo zvainoziva nechokwadi.
3Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
4Mweya waMwari wakandiita, Kufuridzira kowaMasimbaose kunondipa upenyu.
4Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
5Kana mukagona, chindipindurai henyu; Gadzirai mashoko enyu pamberi pangu, simukai henyu.
5Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
6Rairai, ini ndakafanana nemwi pamberi paMwari; Neniwo ndakaumbwa nevhu.
6Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
7Tarirai, kutyisa kwangu hakungakutyisii imi, Uye handingakuremedziyi.
7Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
8Zvirokwazvo, makataura ini ndichizvinzwa, Ndakanzwa inzwi ramashoko enyu, richiti,
8Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
9Ndakanaka, handina kudarika; Handine mhosva, hapana zvakaipa mukati mangu;
9»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
10Tarirai, iye unowana mhosva kuti arwe neni, Anonditi muvengi wake.
10men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
11Anomana makumbo angu mumatanda, Anocherekedza nzira dzangu dzose.
11Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
12Tarirai, ndichakupindurai, pachinhu ichi hamuna kururama, nekuti Mwari mukuru kupfuura munhu.
12Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
13Munorwireiko naye? nekuti haazvidaviriri pamashoko ake ose.
13Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
14Nekuti Mwari anotaura kamwechete, Kana kaviri, asi munhu haane hanya nazvo.
14Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
15Pakurota, kana pane zvinoonekwa usiku, Kana munhu abatwa nehope kwazvo, Kana avete panhovo;
15I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
16Ipapo unodziura nzeve dzavanhu, Nokusimbisa kurairwa kwavo,
16då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
17Kuti adzore munhu pakuvavarira zvakaipa, Nokuvanzira munhu kuzvikudza;
17när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
18Kuti adzore mweya wake pagomba. Upenyu hwake hurege kuparadzwa nomunondo.
18Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
19Unorangwawo achirwadziwa panhovo yake, nokurwadza kwemafupa kunoenderera mberi;
19Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
20Naizvozvo hupenyu hwake hunosema zvokudya, Nomoyo wake zvokudya zvinonaka.
20Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
21Nyama yake inopedzwa, haichaonekwi, mafupa ake, akanga asingaonekwi, anobudira kunze.
21Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
22Zvirokwazvo mweya wake unoswedera kugomba, Nohupenyu hwake kuvaparadzi.
22Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
23Kana mutumwa akasvika kwaari, Ari mushanduri, mumwe pakati pavane zviuru zvamazana, Kuti aratidze munhu nzira yakarurama;
23Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
24Mwari akamunzwira tsitsi, akati, Murwirei arege kuburukira kugomba, Ndawana dzikunuro.
24då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
25Nyama yake ichava itsva kupfuura yomwana; Achadzokera kumazuva ouduku hwake.
25Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
26Anonyengetera kuna Mwari, iye achimufarira; Naizvozvo anotarira chiso chake nomufaro; Akadzosera munhu kururama kwake.
26När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
27Uchaimba pamberi pavanhu, achiti, Ndatadza, ndakanganisa zvakarurama, Asi hazvina kundibatsira;
27Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
28Iye akarwira mweya wangu urege kuburukira kugomba, Hupenyu hwangu huchaona chiedza.
28ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
29Tarirai, Mwari unoita zvinhu izvi zvose, Kaviri kana katatu nomunhu,
29Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
30Kuti adzose mweya wake pagomba, Kuti avhenekerwe nechiedza chavapenyu.
30till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
31Cherekedzai zvakanaka, Jobho, mundinzwei; Nyararai, ini nditaure.
31Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
32Kana mune shoko rokureva, ndipindur ei, Taurai, nekuti ndinoda kukururamisirai.
32Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
33Kana musingadi, nditeererei; Nyararai, ini ndikudzidzisei huchenjeri.
33Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.