1Ndinovimba naJehovha; Munoreva seiko kumweya wangu, muchiti, Tizira kugomo rako seshiri?
1För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;
2Nokuti, tarira, vakaipa vanobwembura uta, Vanogadzira museve wavo parukungiso, Kuti vafure anomoyo wakarurama parima.
2ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3Kana nheyo dzakaparadzwa, Akarurama angaiteiko?
3När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»
4Jehovha uri mutemberi yake tsvene, Iye Jehovha, chigaro chake choushe chiri kudenga; Meso ake anotarira, mafungiro ameso ake anoidza vana vavanhu.
4HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.
5Jehovha anoidza vakarurama; Asi mweya wake unovenga wakaipa neanomanikidza.
5HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
6Achanisira misungo pamusoro pavakaipa; Moto nesuriferi nemhepo inopisa, ndiwo uchava mukombe wavo wavakagoverwa.
6Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.
7Nekuti Jehovha akarurama; anoda zvakarurama; Vakarurama vachaona chiso chake.
7Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.