1Batsirai, Jehovha, nekuti vanoda Mwari vopera; nekuti vakatendeka havachipo pakati pavana vavanhu.
1För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
2Vanotaura mumwe nomumwe zvisina maturo nowokwake; Vanotaura nomuromo unobata kumeso, uye nemoyo miviri.
2Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
3Jehovha achagura miromo yose inobata kumeso, Norurimi runotaura zvinhu zvikuru;
3De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
4Ivo vakati, Tichakunda norurimi rwedu; Miromo yedu ndeyedu; ndianiko angava ishe wedu?
4HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
5Nokuda kokumanikidzwa kwavarombo, nokugomera kwavanoshaiwa, Ndichamuka zvino nokuda kwaizvozvo, ndizvo zvinotaura Jehovha; Ndichamuisa pakasimba ipo paanoshuva.
5dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»
6Mashoko aJehovha mashoko akachena; Sesirivha yakaidzwa mubisiro panyika, Yakanatswa kanomwe.
6»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»
7Muchavachengeta, Jehovha, Muchavachengeta parudzi urwu nokusingaperi.
7HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
8Vakaipa vanofamba pamativi ose, Kana zvakashata zvichikudzwa pakati pavanakomana vavanhu.
8Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
9Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.