¹Teererai murayiro wangu, imwi vanhu vangu; Rerekerai nzeve dzenyu munzwe mashoko omuromo wangu.

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²Ndichashamisa muromo wangu nditaure nomufananidzo; Ndichaparidza mashoko akavanzika ekare,

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³Zvatakanzwa nezvatakaziva, Nezvatakaudzwa namadzibaba edu.

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴Hatingazvivanziri vana vavo, Asi tichaudza rudzi runotevera mabasa angarumbidzwa aJehovha , Nesimba rake, namabasa ake, anoshamisa, aakaita.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵nekuti akamutsa chipupuriro pakati paJakove, Akatema murayiro pakati paIsiraeri, Akazviraira madzibaba edu, Kuti vazvizivise vana vavo;

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶Kuti rudzi runotevera ruzvizive, ivo vana vachazoberekwa; Ivo vasimuke vazviudze vana vavo;

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷Kuti tariro yavo ive kuna Mwari, Varege kukangamwa mabasa aMwari, Asi vachengete mirairo yake;

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸Varege kufanana namadzibaba avo, Rwakanga ruri rudzi rusingateereri, rwakamukira Mwari. Rudzi rwakaramba kururamisa moyo yavo, Uye mweya yavo yakanga isina kutendeka kuna Mwari.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹Vana vaEfuraimu, kunyange vakanga vakashonga nhumbi dzokurwa nouta, Vakadzokera shure pazuva rokurwa.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰Havana kuchengeta sungano yaMwari, Vakaramba kufamba nomurayiro wake;

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹Vakakangamwa zvaakaita, Namabasa ake akashamisa, aakavaratidza.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²Wakaita zvinhu zvinoshamisa pamberi pamadzibaba avo, Panyika yeEgipita, pasango reZoani.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³Wakapamura gungwa, akavayambusa; Akamisa mvura ikafanana nomurwi.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴Masikatiwo wakavafambisa negore, Nousiku hwose nechiedza chomoto.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵Wakapamura matombo murenje, Akavamwisa zvakanaka kwazvo sapamvura inobva pakadzika.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶Akabudisawo hova dzemvura padombo, Akayererisa mvura zhinji yakaita senzizi.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷Kunyange zvakadaro vakaramba vachimutadzira, Nokumukira Wekumusoro-soro murenje.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸Vakaidza Mwari mumoyo mavo Vachikumbira zvokudya zvavakanga vachidawo.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹Zvirokwazvo vakapopotera Mwari Vakati, Mwari angatigadzirira chokudya murenje here?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Tarirai, akarova dombo, mvura zhinji ikadzutuka, Hova dzakayerera; Ko angapa chingwawo here? Ungavigira vanhu vake nyama here?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹Saka Jehovha akanzwa, akatsamwa; Moto ukaveserwa Jakove, Kutsamwa kukamukira Isiraeri.

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²Nekuti havana kutenda Mwari, Havana kuvimba nokuponesa kwake.

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³Kunyange zvakadaro wakaraira denga rose kumusoro, Akazarura mikova yokudenga;

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴Akanisa mana*pamusoro pavo kuti vadye, Akavapa zviyo zvokudenga.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵Vanhu vakadya chingwa chavatumwa; Akavatumira zvokudya kusvikira vaguta.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶Akabudisa mhepo yakabva mabvazuva, ikarira kudenga; Akafambisa mhepo yakabva nyasi nesimba rake.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷Akanisawo nyama pamusoro pavo ikaita seguruva, Neshiri, dzina mapapiro, dzikaita sejecha regungwa;

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸Akazviwisira pakati pemisasa yavo, Pose-pose pavakanga vagere.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹Ipapo vakadya, vakaguta kwazvo; Akavapa zvavakanga vachikarira.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰Vakanga vasati vanyaradza kukara kwavo, Zvokudya zvavo zvakanga zvichiri mumiromo yavo,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹Kutsamwa kwaMwari kukavamukira, Akauraya vakakoresa pakati pavo, Akaparadza majaya aIsiraeri.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²Kunyange zvakadaro vakaramba vachitadza, Vakasatenda mabasa ake aishamisa.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Saka akapedza mazuva avo panezvisina maturo, Namakore avo panezvinotyisa.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴Zvino akati achivauraya, ipapo vakamubvunza , vakashingaira kutsvaka Mwari.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵Vakarangarira kuti Mwari ndiye dombo ravo, NaMwari Wokumusoro-soro mudzikunuri wavo.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶Asi vakamubata kumeso nemiromo yavo, Vakamurevera nhema nendimi dzavo.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷Nekuti moyo yavo yakanga isina kururama kwaari, Uye vakanga vasina kutendeka pasungano yake.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸Asi iye, zvaakanga ane nyasha huru, akavakangamwira kuipa kwavo, akasavaparadza; Zvirokwazvo, kazhinji akadzora kutsamwa kwake, Akasamutsa hasha dzake dzose.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹Akarangarira kuti vakanga vari nyama chete; Nemhepo, inopfuura, isingadzokizve.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰Vakamumukira murenje kazhinji sei, Nokumunzwisa shungu mugwenga!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹Vakapamhidzazve, vakaidza Mwari, vakakuvadza Mutsvene waIsiraeri.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²Havana kurangarira ruoko rwake, Kana zuva raakavadzikunura pamudzivisi.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³Panguva yaakavaratidza zviratidzo zvake Nezvishamiso zvake pasango reZoani;

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴Akashandura nzizi dzavo dzikava ropa, Nehova dzavo, vakakoniwa kumwa mvura yadzo.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵Akatuma pakati pavo mapupira enhunzi, dzakavaruma; Namatafi, akavaparadza.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶Zvibereko zvavo wakazvipa mhunduru, Zvavakabatira akazvipa mhashu.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷Akaparadza mizambiringa yavo nechimvuramabwe, Nemionde yavo nechando.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸Mombe dzavo akadziisawo pachimvuramabwe, Zvipfuwo zvavo akazviisa pamheni.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹Akatuma pakati pavo kutsamwa kwake kukuru, Nehasha neshungu nokutambudza, Rikaita boka ravatumwa vezvakaipa.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰Akagadzirira kutsamwa kwake nzira; Haana kubvisa mweya wavo parufu, Asi akaisa upenyu hwavo kuhosha;

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹Akarova matangwe ose paEgipita, Ivo vokutanga vesimba ravo pamatende aHami;

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²Asi akabudisa vanhu vake samakwai, Akavaperekedza murenje seboka rezvipfuwo.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³Akavafambisa vakafara, vakasatya; Asi gungwa rakafukidza vavengi vavo.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴Akavasvitsa panyika yake tsvene, Pagomo iri, raakatenga noruoko rwake rworudyi.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵Akadzingawo ndudzi pamberi pavo, Akavaganhurira ivo vave nhaka yavo, Akagarisa vaIsiraeri pamatende avo.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶Kunyange zvakadaro vakaidza Mwari Wekumusoro-soro, vakamumukira, Vakasachengeta zvipupuriro zvake;

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷Asi vadzoka, vakaita zvinonyengera. Vakatsauka souta hunonyengera.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸Nekuti vakamutsa kutsamwa kwake namatunhu avo akakwirira, Vakamutsa godo rake nezvifananidzo zvavo zvakaveziwa.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹Zvino Mwari akati achizvinzwa, akatsamwa kwazvo, Akasema Isiraeri kwazvo-kwazvo.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰Akabva patabhenakeri yeShiro, Tende raakanga akaisa pakati pavanhu;

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹Akaisa simba rake mukutapwa, Nokubwinya kwake muruoko rwomudzivisi.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²Vanhu vake wakavaisawo kumunondo; Akatsamwira nhaka yake kwazvo.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³Moto wakapedza majaya avo; Vasikana vavo havana kuimbirwa pakuwanikwa kwavo.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴Vapristi vavo vakaurawa nomunondo; Chirikadzi dzavo hadzina kuchema.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Ipapo Ishe akapepuka somunhu akanga avete, Semhare inoridza mhere nokuda kwewaini.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶Akarova vadzivisi vake, vakadzokera sure. Akavanyadzisa zvisingaperi.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Akarambawo tende raJosefa, Akasanangura rudzi rwaEfuremu.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸Asi akasanangura rudzi rwaJudha, Negomo reZiyoni raakanga achida.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹Akavaka nzvimbo yake tsvene senhare dzakakwirira, Sapasi paakateya nokusingaperi.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰Akasanangurawo Dhavhidhi muranda wake, Akamubvisa pamatanga amakwai;

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹Akandomutora paaifudza matunzvi aimwisa, Kuti ave mufudzi wavanhu vake Jakove, naIsiraeri nhaka yake.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²Naizvozvo akavafudza nokururama komoyo wake; Akavaperekedza nouchenjeri hwamaoko ake.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.