¹Jehovha, Mwari mutsivi, imwi Mwari mutsivi, penyai.

¹Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

²Zvisimudzei, imwi Mutongi wenyika; Ipai vanozvikudza sezvavakafanira.

²Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

³Jehovha, vakaipa vachafara kwazvo kusvikira rinhiko, Vakaipa vachafara kwazvo kusvikira rinhi?

³Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

⁴Vanongotaura havo, vanotaura vachizvikudza, Vaiti vose vezvakaipa vanoita manyawi.

⁴Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

⁵Vanopwanya vanhu venyu, Jehovha, Vachitambudza nhaka yenyu.

⁵Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

⁶Vanouraya chirikadzi nomweni, Nenherera vanodziuraya.

⁶Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

⁷Vachiti, Jehovha haazvioni, Mwari waJakove haazvirangariri.

⁷Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

⁸Rangarirai imwi vasina njere pakati pavanhu; nemwi mapenzi, muchava vakachenjera rinhiko?

⁸Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

⁹Iye, akasima nzeve, haanganzwi here? Iye, akaumba ziso, haangaoni here?

⁹Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

¹⁰Iye, anoranga vahedheni, haangarairi here? Iye, anodzidzisa vanhu zivo haazivi here?

¹⁰Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

¹¹Jehovha anoziva kufunga kwavanhu,) Kuti hazvina maturo.

¹¹HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

¹²Akaropafadzwa munhu, anorangwa nemi, Jehovha, lye wamunodzidzisa pamurayiro wenyu;

¹²Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

¹³Kuti mumuzorodzei pamazuva okutambudzika, Kusvikira vakaipa vachererwa gomba.

¹³för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

¹⁴nekuti Jehovha haangarashi vanhu vake, Uye haangasii nhaka yake.

¹⁴Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

¹⁵Nekuti kutonga kuchadzokera kukururama; Vose vane moyo yakarurama vachakutevera.

¹⁵Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

¹⁶Ndianiko achandirwira pavaiti vezvakaipa? Ndianiko achandibatsira panavanoita zvakaipa?

¹⁶Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

¹⁷Dai Jehovha aisava mubatsiri wangu, Mweya wangu ungadai wakakurumidza kugara pakati mwii.

¹⁷Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

¹⁸Panguva yandakati, Rutsoka rwangu rwotedzemuka. Tsitsi dzenyu,Jehovha, dzakanditsigira.

¹⁸När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

¹⁹Mundangariro dzangu zhinji mukati mangu Kunyaradza kwenyu kunofadza mweya wangu.

¹⁹När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

²⁰Chigaro chezvakaipa chingashamwaridzana nemwi here, Icho chinofunga kuita zvakashata nemitemo yacho?

²⁰Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

²¹Vanounganira upenyu hwowakarurama, Vachipa mhosva ropa risina mhosva.

²¹där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

²²Asi Jehovha ndiye nhare yangu yakasimba; Mwari wangu idombo routiziro hwangu.

²²Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

²³Achadzosera pamusoro pavo kutadza kwavo, Achavaparadza pakati pokuita kwavo; Jehovha Mwari wedu achavaparadza.

²³Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.