1Uyai, tiimbire Jehovha; Ngatipururudzei dombo rokuponeswa kwedu.
1Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2Ngatisvike pamberi pake tichivonga, Ngatimupururudzirei namapisarema,
2Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
3nekuti Jehovha ndiMwari mukuru, ,Mambo mukuru anokunda vamwari vose.
3Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4Nzvimbo dzakadzika dzapasi dziri muruoko rwake; Misoro yamakomo ndeyakewo.
4Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
5Gungwa nderake, ndiye akariita; Maoko ake akaumba nyika yakaoma.
5hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
6Uyai, tinamate tikotamire pasi; Ngatipfugame pamberi paJehovha Muiti wedu.
6Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
7Nekuti ndiye Mwari wedu, Isu tiri vanhu vanofudzwa naye, namakwai oruoko rwake. Nhasi dai muchinzwa henyu inzwi rake!
7Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
8Regai kuomesa moyo yenyu sapaMeribha, Sapazuva reMasa murenje;
8O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
9Panguva yandakaidzwa namadzibaba enyu, Vakandiidza, vakaona zvandakaita.
9där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
10Ndakanga ndine shungu pamusoro porudzi urwo makore makumi mana, Ndikati, Ndivanhu vakarashika pamoyo yavo, Havana kuziva nzira dzangu;
10I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»
11Saka ndakapika pakutsamwa kwangu, ndikati, Havangazopindi pazororo rangu.
11Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»