¹Markaad u fadhiisatid inaad taliye wax la cuntid, Aad uga fiirso waxa hortaada yaal,

¹När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

²Oo mindi cunaha iska saar Haddaad tahay nin hunguri weyn.

²och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

³Cuntadiisa macaan ha damcin, Waayo, waa cunto khiyaaneed.

³Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

⁴Ha isku daalin si aad taajir ku noqotid. Oo xigmaddaadana ka joogso.

⁴Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

⁵Ma waxaad indhaha ku dayaysaa wax aan jirin? Waayo, hubaal maalku wuxuu yeeshaa baalal, Sida gorgor samada u duula oo kale.

⁵Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

⁶Kan isha sharka leh kibistiisa ha cunin, Cuntadiisa macaanna ha damcin,

⁶Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

⁷Waayo, isagu waxaa weeye siduu qalbiga kaga fikiro; Wuxuu kugu leeyahay, Cun oo cab, Laakiinse qalbigiisu kulama jiro.

⁷ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

⁸Wixii aad cuntay waad soo mantagi doontaa, Oo erayadaadii macaanaana way kaa lumi doonaan.

⁸Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

⁹Nacas waxba ha kula hadlin, Waayo, isagu xigmadda hadalkaaga wuu quudhsan doonaa.

⁹Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

¹⁰Soohdintii hore ha durkin, Beeraha agoommadana ha dhex gelin,

¹⁰Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

¹¹Waayo, bixiyahoodu waa xoog badan yahay; Oo isaga ayaa dacwadooda kugu qaadi doona.

¹¹Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

¹²Qalbigaaga edbinta u jeedi, Oo dhegahana erayada aqoonta.

¹²Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

¹³Ilmaha edbin ha u diidin, Waayo, haddaad isaga ul ku garaacdid, ma dhiman doono.

¹³Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

¹⁴Ul baad isaga ku garaaci doontaa, Oo naftiisaad She'ool ka samatabbixin doontaa.

¹⁴ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

¹⁵Wiilkaygiiyow, haddii qalbigaagu caqli leeyahay, Qalbigayguna wuu farxi doonaa.

¹⁵Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

¹⁶Haah, oo xataa uurkaygu wuu rayrayn doonaa, Markay bushimahaagu wax qumman ku hadlaan.

¹⁶ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

¹⁷Qalbigaagu yaanu dembilayaal ka hinaasin, Laakiinse maalinta oo dhan Rabbiga ka cabso.

¹⁷Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

¹⁸Waayo, hubaal waxaa jira abaalgud, Oo rajadaaduna kaama go'i doonto.

¹⁸Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

¹⁹Wiilkaygiiyow, i maqal, oo caqli yeelo, Oo qalbigaagana jidka ku toosi.

¹⁹Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

²⁰Ha dhex joogin khamriyacabyada Iyo kuwa hunguriweynaanta hilibka u cuna,

²⁰Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

²¹Waayo, kii sakhraan ah iyo kii hunguri weynuba way caydhoobi doonaan, Oo lulona nin calal bay u xidhi doontaa.

²¹Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

²²Dhegayso aabbahaagii ku dhalay, Oo hooyadaana ha quudhsan markay gabowdo.

²²Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

²³Runta soo iibso, oo ha sii iibin, Oo weliba waxaad ku sii darsataa xigmadda iyo edbinta iyo waxgarashada.

²³Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

²⁴Kii xaq ah aabbihiis aad buu u farxi doonaa, Oo kii ilmo caqli leh dhalaana farxad buu ka heli doonaa.

²⁴Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

²⁵Aabbahaa iyo hooyadaaba ha farxeen, Oo tii ku dhashayna ha rayrayso.

²⁵Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

²⁶Wiilkaygiiyow, qalbigaaga i sii, Oo indhahaaguna jidadkayga ha dhawreen.

²⁶Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

²⁷Waayo, dhillo waa booraan dheer, Oo naag qalaadna waa god cidhiidhi ah.

²⁷Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

²⁸Sida tuug oo kale ayay u gabbataa, Oo waxay dadka ku dhex badisaa khaayinnada.

²⁸Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

²⁹Bal yaa hoog leh? Oo yaa caloolxumo leh? Oo yaa murammo leh? Oo yaa calaacal badan leh? Oo yaa u dhaawacan sababla'aan? Oo yaa indho casaan ah leh?

²⁹Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

³⁰Waa kuwa wakhti dheer ku raaga khamriga, Waana kuwa u taga inay doondoontaan khamri laysku daray.

³⁰Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

³¹Ha fiirin khamrigu markuu casaado, Markuu koobka ka dhex dhalaalo, Iyo markuu si wanaagsan u shubmayoba.

³¹Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

³²Ugu dambaysta wuxuu wax u qaniinaa sida abeesada, Oo sida jilbiskana wax buu u qaniinaa.

³²På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

³³Indhahaagu waxay arki doonaan naago qalaad, Oo qalbigaaguna wuxuu ku hadli doonaa waxyaalo qalloocan.

³³Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

³⁴Oo waxaad ahaan doontaa sida kan badda dhexdeeda jiifsada, Ama sida ka dakhalka dhaladiisa sare seexda.Waxaad odhan doontaa, Wax bay igu dhufteen, laakiin waxba ima yeelin. Way i garaaceen, iskamana aanan garan; Bal goormaan toosi doonaa? Weli mar kalaan doonan doonaa.

³⁴Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

³⁵Waxaad odhan doontaa, Wax bay igu dhufteen, laakiin waxba ima yeelin. Way i garaaceen, iskamana aanan garan; Bal goormaan toosi doonaa? Weli mar kalaan doonan doonaa.

³⁵»De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»