1Ilaaha ammaantaydow, ha iska aamusin,
1För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2Waayo, waxay igu kala qaadeen afka kan sharka leh iyo kan khiyaanada lehba, Oo waxay igula hadleen carrab been sheega.
2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3Oo weliba waxay igu hareereeyeen erayo nacayb badan, Oo sababla'aan bay igula dirireen.
3Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4Anigoo jecel bay cadow ii yihiin, Laakiinse anigu Ilaah baan baryaa.
4Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5Wanaag waxay iigaga abaal gudeen xumaan, Jacaylna nacayb.
5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6Nin shar leh ka sarraysii isaga, Oo Shayddaan ha istaago midigtiisa.
6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7Markii la xukumo, ha soo baxo isagoo dembi lagu helay, Oo tukashadiisiina dembi ha noqoto.
7När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8Cimrigiisu ha yaraado, Jagadiisana mid kale ha qaato.
8Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9Carruurtiisu ha agoontoobeen, Naagtiisuna carmal ha noqoto.
9Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10Carruurtiisu kuwa warwareega ha noqdeen oo ha dawarsadeen, Cuntadoodana ha ka doondooneen meelahooda cidlada ah.
10Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11Midka korsaarta qaataa ha qabsado wuxuu haysto oo dhan, Oo shisheeyayaalna ha ka dheceen wixii uu ku hawshooday.
11Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12Yaanu jirin mid isaga u sii naxariistaa, Oo yaanu jirin mid u naxa carruurtiisa agoonta ah.
12Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13Farcankiisu ha baabba'o, Oo qarniga soo socda magacooda ha la tirtiro.
13Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14Xumaantii awowayaashiis Rabbigu ha soo xusuusto, Oo dembigii hooyadiisna yaan la tirtirin.
14Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15Rabbiga ha hor joogeen had iyo goorba, Si uu xusuustooda uga gooyo dhulka.
15Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16Maxaa yeelay, isagu wuu xusuusan waayay inuu u naxariisto Miskiinka, iyo kan baahan, iyo kan qalbiga ka murugaysan, Laakiinse wuxuu u silciyey inuu iyaga laayo aawadeed.
16Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17Wuxuu jeclaaday habaaridda, markaasaa habaar ku soo degay, Ducaynta kuma farxin, ducona way ka sii fogaatay isaga.
17Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18Oo weliba isagu wuxuu sidii dharkiisii u huwaday habaaridda, Oo iyana waxay gashay uurkiisa hoose sidii biyo oo kale, Oo lafihiisana waxay u gashay sidii saliid.
18Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19Isaga ha u ahaato sida marada uu huwado, Iyo sida dhex-xidhka uu ku xidho had iyo goorba,
19Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20Tanu waa abaalmarinta cadaawayaashaydu ay xagga Rabbiga ka helaan, Iyo kuwa naftayda xumaan ka sheegaba.
20Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21Laakiinse Ilaahow, Sayidow, magacaaga daraaddiis wax iigu yeel, Naxariistaadu waa wanaagsan tahay, ee sidaas daraaddeed ii samatabbixi,
21Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22Waayo, anigu waxaan ahay miskiin iyo mid baahan, Oo qalbigayguna wuu igu dhex dhaawacmay.
22Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23Waxaan u dhammaaday sida hoos sii libdhaya, Waxaan u gilgilmaa sida ayax oo kale.
23Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24Jilbahaygu soon bay la taag darnaadaan, Oo jidhkayguna baruurla'aanteed wuu la caatoobaa.
24Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25Oo weliba waxaan iyaga u noqday cay, Oo kolkay i arkaan ayay madaxa ruxruxaan.
25Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26Rabbiyow, Ilaahayow, i caawi, Oo igu badbaadi si naxariistaada waafaqsan,
26Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27Si ay u ogaadaan in tanu tahay shaqadii gacaantaada, Iyo inaad taas samaysay, Rabbiyow.
27och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28Iyagu ha habaartameen, adiguse i barakee, Kolkay kacaan, way ceeboobi doonaan, laakiinse anigoo addoonkaaga ah waan rayrayn doonaa.
28Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29Cadaawayaashaydu sharafdarro ha xidheen, Oo ceebtooda ha u huwadeen sida go' oo kale.
29Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30Afkaygaan aad ugaga mahad naqi doonaa Rabbiga, Haah, oo waxaan isaga ku ammaani doonaa dadka badan dhexdiisa.Waayo, isagu wuxuu isa soo taagi doonaa miskiinka midigtiisa, Si uu uga badbaadiyo kuwa naftiisa xukuma.
30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31Waayo, isagu wuxuu isa soo taagi doonaa miskiinka midigtiisa, Si uu uga badbaadiyo kuwa naftiisa xukuma.
31Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.