1Dadyowga oo dhammow, bal tan maqla, Dunida kuwiinna degganow, kulligiin dhegta u dhiga,
1För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
2Kuwiinna hoose iyo kuwiinna sare, Taajirrada iyo masaakiintoy, dhammaantiin wada maqla.
2Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
3Afkaygu wuxuu ku hadli doonaa xigmad, Qalbigayguna wuxuu ka fikiri doonaa waxgarasho.
3både låga och höga, rika såväl som fattiga.
4Dhegtayda waxaan u dhigi doonaa masaal, Xujadaydana waxaan ku muujin doonaa kataaradda.
4Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
5Haddaba bal maxaan u cabsanayaa wakhtiga shar jiro, Markii xumaanu cedhbahayga ku wareegsanto?
5Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
6Kuwa maalkooda isku halleeya, Oo ku faana hodantinimadooda faraha badan,
6Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
7Midkoodna walaalkiis ma furan karo, Daraaddiisna Ilaah madaxfurasho uma siin karo,
7De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
8(Waayo, furashada naftoodu waa qaali aad iyo aad, Kumana filna weligeedba,)
8Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
9Inuu isagu weligiis sii noolaado, Oo aanu halligaad arkin weligiis.
9För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
10Waayo, isagu wuxuu arkaa inay dadka xigmadda lahu wada dhintaan, Iyo in nacasyada iyo doqonnaduba ay wada baabba'aan, Oo ay maalkooda kuwa kale uga tagaan.
10så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
11Waxay ismoodsiiyaan inay guryahoodu weligoodba sii jirayaan, Iyo in meelaha rugtooda ahu ay sii raagayaan tan iyo qarniyada oo dhan, Oo dhulalkoodana way isku magacaabaan.
11Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
12Laakiinse binu-aadmigu sharaf kuma waaro, Wuxuu la mid yahay sida xayawaanka iska baabba'a.
12De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
13Jidkoodanu waa kalsoonidooda nacasnimada ah, Laakiinse dadka iyaga ka dambeeya ayaa hadalkoodii u boga. (Selaah)
13Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
14Iyagu waxaa weeye adhi She'ool loo wado, Oo waxaa sida adhijir u ahaan doona dhimasho, Oo kuwa qumman ayaa iyaga subaxda u talin doona, Oo quruxdoodana waxaa baabbi'in doona She'ool, inaanay iyagu rug yeelan innaba.
14Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.
15Laakiinse Ilaah naftayda wuu ka soo furan doonaa xoogga She'ool, Waayo, wuu i aqbali doonaa. (Selaah)
15Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.
16Ha baqin markii mid taajiroobo, Oo ammaanta reerkiisu aad u korodho,
16Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.
17Waayo, isagu markuu dhinto waxba sii qaadan maayo, Oo ammaantiisuna ka daba geli mayso.
17Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
18In kastoo uu naftiisa u duceeyey markuu noolaa, Oo dad adiga ku ammaana, kolkaad wax wanaagsan isu samaysid,
18Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
19Isagu wuxuu u tegi doonaa qarniyadii awowayaashiis, Oo iyana weligood iftiinka ma ay arki doonaan.Ninkii sharaf leh oo aan garaad lahaynu Wuxuu la mid yahay sida xayawaanka iska baabba'a.
19Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20Ninkii sharaf leh oo aan garaad lahaynu Wuxuu la mid yahay sida xayawaanka iska baabba'a.
20En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.