¹Rabbiyow, tan iyo ka ab ka ab Adigu waxaad noo ahayd meesha aannu degganaanno.

¹En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

²Intaan buuruhu dhalan ka hor, Iyo intaanad samayn dhulka iyo dunida, Iyo xataa weligeed iyo weligeedba adigu waxaad tahay Ilaah.

²Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

³Dadka waxaad ku soo celisaa baabba', Oo waxaad ku tidhaahdaa, Noqda, binu-aadmigow.

³Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

⁴Waayo, kun sannadood waxay hortaada ku yihiin Sida shalay oo kale markay dhammaadaan. Oo waxay la mid yihiin sida wakhti la soo jeedo oo habeennimo.

⁴Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

⁵Waxaad iyaga u qaaddaa sida daadku wax u qaado, oo iyagu waxa weeye sida hurdo oo kale, Oo subaxdana waxay u baxaan sida doog oo kale.

⁵Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

⁶Subaxda way cagaaraan, wayna soo baxaan, Oo fiidkana waa la jaraa, wayna engegaan.

⁶det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

⁷Waayo, annagu cadhadaadii baannu ku baabba'nay, Oo waxaan ku dhibtoonnay xanaaqaagii.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

⁸Xumaatooyinkayagii waxaad dhigtay hortaada, Oo dembiyadayadii qarsoonaana waxaad dhigtay iftiinka wejigaaga.

⁸Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

⁹Waayo, maalmahayagii oo dhammu waxay nagu dhaafeen cadhadaada, Oo cimrigayagiina wuxuu u dhammaaday sidii sheeko la sheegay.

⁹Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

¹⁰Waayo, wakhtiga cimrigayagu waxa weeye toddobaatan sannadood, Oo xataa hadduu xoog aawadiis ku sii dheeraado waa siddeetan sannadood, Laakiinse faankiisu waa hawl iyo caloolxumo miidhan, Waayo, haddiiba wuu iska dhammaadaa, oo annana waannu duulnaa.

¹⁰Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

¹¹Bal yaa yaqaan cadhadaada xooggeeda, Iyo xanaaqaaga kaas oo waafaqsan cabsida kugu habboon in lagaa cabsado?

¹¹Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

¹²Haddaba na bar inaannu tirinno maalmaha cimrigayaga, Si aannu u helno qalbi xigmad leh.

¹²Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

¹³Rabbiyow, soo noqo, ilaa goormaad soo noqonaysaa? Oo raalli ka ahow addoommadaada.

¹³HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

¹⁴Aroorta naxariistaada naga dhergi, Si aannu u rayrayno oo aannu u faraxsanaano maalmaha cimrigayaga oo dhan.

¹⁴Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

¹⁵Nooga farxi intii ay ahaayeen maalmihii aad na dhibtay, Iyo sannadihii aan sharka aragnay in le'eg.

¹⁵Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

¹⁶Shuqulkaagu ha u muuqdo addoommadaada, Ammaantaaduna carruurtooda.Oo Rabbiga Ilaahayaga ah nicmadiisu ha na dul joogto, Oo korkayaga ku adkee shuqulka gacmahayaga, Haah, shuqulka gacmahayaga adkee.

¹⁶Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

¹⁷Oo Rabbiga Ilaahayaga ah nicmadiisu ha na dul joogto, Oo korkayaga ku adkee shuqulka gacmahayaga, Haah, shuqulka gacmahayaga adkee.

¹⁷Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.