¹Y RESPONDIO Job, y dijo:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Oid atentamente mi palabra, Y sea esto vuestros consuelos.

²Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

³Soportadme, y yo hablaré; Y después que hubiere hablado, escarneced.

³Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

⁴¿Hablo yo á algún hombre? Y ¿por qué no se ha de angustiar mi espíritu?

⁴Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

⁵Miradme, y espantaos, Y poned la mano sobre la boca.

⁵Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

⁶Aun yo mismo, cuando me acuerdo, me asombro, Y toma temblor mi carne.

⁶Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

⁷¿Por qué viven los impíos, Y se envejecen, y aun crecen en riquezas?

⁷Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

⁸Su simiente con ellos, compuesta delante de ellos; Y sus renuevos delante de sus ojos.

⁸De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

⁹Sus casas seguras de temor, Ni hay azote de Dios sobre ellos.

⁹Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

¹⁰Sus vacas conciben, no abortan; Paren sus vacas, y no malogran su cría.

¹⁰När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

¹¹Salen sus chiquitos como manada, Y sus hijos andan saltando.

¹¹Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

¹²Al son de tamboril y cítara saltan, Y se huelgan al son del órgano.

¹²De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

¹³Gastan sus días en bien, Y en un momento descienden á la sepultura.

¹³De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

¹⁴Dicen pues á Dios: Apártate de nosotros, Que no queremos el conocimiento de tus caminos.

¹⁴Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

¹⁵¿Quién es el Todopoderoso, para que le sirvamos? ¿Y de qué nos aprovechará que oremos á él?

¹⁵Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

¹⁶He aquí que su bien no está en manos de ellos: El consejo de los impíos lejos esté de mí.

¹⁶Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁷Oh cuántas veces la lámpara de los impíos es apagada, Y viene sobre ellos su quebranto, Y Dios en su ira les reparte dolores!

¹⁷Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

¹⁸Serán como la paja delante del viento, Y como el tamo que arrebata el torbellino.

¹⁸De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

¹⁹Dios guardará para sus hijos su violencia; Y le dará su pago, para que conozca.

¹⁹»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

²⁰Verán sus ojos su quebranto, Y beberá de la ira del Todopoderoso.

²⁰Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

²¹Porque ¿qué deleite tendrá él de su casa después de sí, Siendo cortado el número de sus meses?

²¹Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

²²¿Enseñará alguien á Dios sabiduría, Juzgando él á los que están elevados?

²²»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

²³Este morirá en el vigor de su hermosura, todo quieto y pacífico.

²³Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

²⁴Sus colodras están llenas de leche, Y sus huesos serán regados de tuétano.

²⁴hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

²⁵Y estotro morirá en amargura de ánimo, Y no habiendo comido jamás con gusto.

²⁵Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

²⁶Igualmente yacerán ellos en el polvo, Y gusanos los cubrirán.

²⁶Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

²⁷He aquí, yo conozco vuestros pensamientos, Y las imaginaciones que contra mí forjáis.

²⁷Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

²⁸Porque decís: ¿Qué es de la casa del príncipe, Y qué de la tienda de las moradas de los impíos?

²⁸I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

²⁹¿No habéis preguntado á los que pasan por los caminos, Por cuyas señas no negaréis,

²⁹Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

³⁰Que el malo es reservado para el día de la destrucción? Presentados serán en el día de las iras.

³⁰att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

³¹¿Quién le denunciará en su cara su camino? Y de lo que él hizo, ¿quién le dará el pago?

³¹Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

³²Porque llevado será él á los sepulcros, Y en el montón permanecerá.

³²Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

³³Los terrones del valle le serán dulces; Y tras de él será llevado todo hombre, Y antes de él han ido innumerables.

³³Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

³⁴¿Cómo pues me consoláis en vano, Viniendo á parar vuestras respuestas en falacia?

³⁴Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.