¹Y RESPONDIO Job, y dijo:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Hoy también hablaré con amargura; Que es más grave mi llaga que mi gemido.

²Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

³Quién me diera el saber dónde hallar á Dios! Yo iría hasta su silla.

³Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

⁴Ordenaría juicio delante de él, Y henchiría mi boca de argumentos.

⁴Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

⁵Yo sabría lo que él me respondería, Y entendería lo que me dijese.

⁵Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

⁶¿Pleitearía conmigo con grandeza de fuerza? No: antes él la pondría en mí.

⁶Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

⁷Allí el justo razonaría con él: Y escaparía para siempre de mi juez.

⁷Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

⁸He aquí yo iré al oriente, y no lo hallaré; Y al occidente, y no lo percibiré:

⁸Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

⁹Si al norte él obrare, yo no lo veré; Al mediodía se esconderá, y no lo veré.

⁹har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

¹⁰Mas él conoció mi camino: Probaráme, y saldré como oro.

¹⁰Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

¹¹Mis pies tomaron su rastro; Guardé su camino, y no me aparté.

¹¹Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

¹²Del mandamiento de sus labios nunca me separé; Guardé las palabras de su boca más que mi comida.

¹²Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

¹³Empero si él se determina en una cosa, ¿quién lo apartará? Su alma deseó, é hizo.

¹³Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

¹⁴El pues acabará lo que ha determinado de mí: Y muchas cosas como estas hay en él.

¹⁴Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

¹⁵Por lo cual yo me espanto en su presencia: Consideraré, y temerélo.

¹⁵Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

¹⁶Dios ha enervado mi corazón, Y hame turbado el Omnipotente.

¹⁶Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

¹⁷¿Por qué no fuí yo cortado delante de las tinieblas, Y cubrió con oscuridad mi rostro?

¹⁷ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.