¹HICE pacto con mis ojos: ¿Cómo pues había yo de pensar en virgen?

¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

²Porque ¿qué galardón me daría de arriba Dios, Y qué heredad el Omnipotente de las alturas?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

³¿No hay quebrantamiento para el impío, Y extrañamiento para los que obran iniquidad?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

⁴¿No ve él mis caminos, Y cuenta todos mis pasos?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁵Si anduve con mentira, Y si mi pie se apresuró á engaño,

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁶Péseme Dios en balanzas de justicia, Y conocerá mi integridad.

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁷Si mis pasos se apartaron del camino, Y si mi corazón se fué tras mis ojos, Y si algo se apegó á mis manos,

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁸Siembre yo, y otro coma, Y mis verduras sean arrancadas.

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁹Si fué mi corazón engañado acerca de mujer, Y si estuve acechando á la puerta de mi prójimo:

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

¹⁰Muela para otro mi mujer, Y sobre ella otros se encorven.

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹¹Porque es maldad é iniquidad, Que han de castigar los jueces.

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹²Porque es fuego que devoraría hasta el sepulcro, Y desarraigaría toda mi hacienda.

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹³Si hubiera tenido en poco el derecho de mi siervo y de mi sierva, Cuando ellos pleitearan conmigo,

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹⁴¿Qué haría yo cuando Dios se levantase? Y cuando él visitara, ¿qué le respondería yo?

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁵El que en el vientre me hizo á mí, ¿no lo hizo á él? ¿Y no nos dispuso uno mismo en la matriz?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁶Si estorbé el contento de los pobres, E hice desfallecer los ojos de la viuda;

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁷Y si comí mi bocado solo, Y no comió de él el huerfano;

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁸(Porque desde mi mocedad creció conmigo como con padre, Y desde el vientre de mi madre fuí guía de la viuda;)

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁹Si he visto que pereciera alguno sin vestido, Y al menesteroso sin cobertura;

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

²⁰Si no me bendijeron sus lomos, Y del vellón de mis ovejas se calentaron;

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²¹Si alcé contra el huérfano mi mano, Aunque viese que me ayudarían en la puerta;

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²²Mi espalda se caiga de mi hombro, Y mi brazo sea quebrado de mi canilla.

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²³Porque temí el castigo de Dios, Contra cuya alteza yo no tendría poder.

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²⁴Si puse en oro mi esperanza, Y dije al oro: Mi confianza eres tú;

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁵Si me alegré de que mi hacienda se multiplicase, Y de que mi mano hallase mucho;

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁶Si he mirado al sol cuando resplandecía, Y á la luna cuando iba hermosa,

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁷Y mi corazón se engañó en secreto, Y mi boca besó mi mano:

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁸Esto también fuera maldad juzgada; Porque habría negado al Dios soberano.

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁹Si me alegré en el quebrantamiento del que me aborrecía, Y me regocijé cuando le halló el mal;

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

³⁰(Que ni aun entregué al pecado mi paladar, Pidiendo maldición para su alma;)

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³¹Cuando mis domésticos decían: ­Quién nos diese de su carne! nunca nos hartaríamos.

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³²El extranjero no tenía fuera la noche; Mis puertas abría al caminante.

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³³Si encubrí, como los hombres mis prevaricaciones, Escondiendo en mi seno mi iniquidad;

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³⁴Porque quebrantaba á la gran multitud, Y el menosprecio de las familias me atemorizó, Y callé, y no salí de mi puerta:

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁵Quién me diera quien me oyese! He aquí mi impresión es que el Omnipotente testificaría por mí, Aunque mi adversario me hiciera el proceso.

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁶Ciertamente yo lo llevaría sobre mi hombro, Y me lo ataría en lugar de corona.

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁷Yo le contaría el número de mis pasos, Y como príncipe me llegaría á él.

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁸Si mi tierra clama contra mí, Y lloran todos sus surcos;

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁹Si comí su sustancia sin dinero, O afligí el alma de sus dueños;

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

⁴⁰En lugar de trigo me nazcan abrojos, Y espinas en lugar de cebada.

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.