1Y CESARON estos tres varones de responder á Job, por cuanto él era justo en sus ojos.
1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2Entonces Eliú hijo de Barachêl, Bucita, de la familia de Ram, se enojó con furor contra Job: enojóse con furor, por cuanto justificaba su vida más que á Dios.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3Enojóse asimismo con furor contra sus tres amigos, porque no hallaban qué responder, aunque habían condenado á Job.
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4Y Eliú había esperado á Job en la disputa, porque eran más viejos de días que él.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5Empero viendo Eliú que no había respuesta en la boca de aquelllos tres varones, su furor se encendió.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6Y respondió Eliú hijo de Barachêl, Buzita, y dijo: Yo soy menor de días y vosotros viejos; He tenido por tanto miedo, y temido declararos mi opinión.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7Yo decía: Los días hablarán, Y la muchedumbre de años declarará sabiduría.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8Ciertamente espíritu hay en el hombre, E inspiración del Omnipotente los hace que entiendan.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9No los grandes son los sabios, Ni los viejos entienden el derecho.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10Por tanto yo dije: Escuchadme; Declararé yo también mi sabiduría.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11He aquí yo he esperado á vuestras razones, He escuchado vuestros argumentos, En tanto que buscabais palabras.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12Os he pues prestado atención, Y he aquí que no hay de vosotros quien redarguya á Job, Y responda á sus razones.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13Porque no digáis: Nosotros hemos hallado sabiduría: Lanzólo Dios, no el hombre.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14Ahora bien, Job no enderezó á mí sus palabras, Ni yo le responderé con vuestras razones.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15Espantáronse, no respondieron más; Fuéronseles los razonamientos.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16Yo pues he esperado, porque no hablaban, Antes pararon, y no respondieron más.
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17Por eso yo también responderé mi parte, También yo declararé mi juicio.
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18Porque lleno estoy de palabras, Y el espíritu de mi vientre me constriñe.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19De cierto mi vientre está como el vino que no tiene respiradero, Y se rompe como odres nuevos.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20Hablaré pues y respiraré; Abriré mis labios, y responderé.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21No haré ahora acepción de personas, Ni usaré con hombre de lisonjeros títulos.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22Porque no sé hablar lisonjas: De otra manera en breve mi Hacedor me consuma.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!