¹A ESTO también se espanta mi corazón, Y salta de su lugar.

¹Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

²Oid atentamente su voz terrible, y el sonido que sale de su boca.

²Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

³Debajo de todos los cielos lo dirige, Y su luz hasta los fines de la tierra.

³Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

⁴Después de ella bramará el sonido, Tronará él con la voz de su magnificencia; Y aunque sea oída su voz, no los detiene.

⁴Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

⁵Tronará Dios maravillosamente con su voz; El hace grandes cosas, que nosotros no entendemos.

⁵Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

⁶Porque á la nieve dice: Desciende á la tierra; También á la llovizna, Y á los aguaceros de su fortaleza.

⁶Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

⁷Así hace retirarse á todo hombre, Para que los hombres todos reconozcan su obra.

⁷Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

⁸La bestia se entrará en su escondrijo, Y estaráse en sus moradas.

⁸Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

⁹Del mediodía viene el torbellino, Y el frío de los vientos del norte.

⁹Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

¹⁰Por el soplo de Dios se da el hielo, Y las anchas aguas son constreñidas.

¹⁰med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

¹¹Regando también llega á disipar la densa nube, Y con su luz esparce la niebla.

¹¹Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

¹²Asimismo por sus designios se revuelven las nubes en derredor, Para hacer sobre la haz del mundo, En la tierra, lo que él les mandara.

¹²De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

¹³Unas veces por azote, otras pos causa de su tierra, Otras por misericordia las hará parecer.

¹³Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

¹⁴Escucha esto, Job; Repósate, y considera las maravillas de Dios.

¹⁴Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

¹⁵¿Supiste tú cuándo Dios las ponía en concierto, Y hacía levantar la luz de su nube?

¹⁵Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

¹⁶¿Has tú conocido las diferencias de las nubes, Las maravillas del Perfecto en sabiduría?

¹⁶Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

¹⁷¿Por qué están calientes tus vestidos Cuando se fija el viento del mediodía sobre la tierra?

¹⁷Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

¹⁸¿Extendiste tú con él los cielos, Firmes como un espejo sólido?

¹⁸Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

¹⁹Muéstranos qué le hemos de decir; Porque nosotros no podemos componer las ideas á causa de las tinieblas.

¹⁹Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

²⁰¿Será preciso contarle cuando yo hablaré? Por más que el hombre razone, quedará como abismado.

²⁰Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

²¹He aquí aún: no se puede mirar la luz esplendente en los cielos, Luego que pasa el viento y los limpia,

²¹Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

²²Viniendo de la parte del norte la dorada claridad. En Dios hay una majestad terrible.

²²I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

²³El es Todopoderoso, al cual no alcanzamos, grande en potencia; Y en juicio y en multitud de justicia no afligirá.

²³den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

²⁴Temerlo han por tanto los hombres: El no mira á los sabios de corazón.

²⁴Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.