¹COMO la nieve en el verano, y la lluvia en la siega, Así conviene al necio la honra.

¹Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

²Como el gorrión en su vagar, y como la golondrina en su vuelo, Así la maldición sin causa nunca vendrá.

²Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

³El látigo para el caballo, y el cabestro para el asno, Y la vara para la espalda del necio.

³Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

⁴Nunca respondas al necio en conformidad á su necedad, Para que no seas tú también como él.

⁴Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

⁵Responde al necio según su necedad, Porque no se estime sabio en su opinión.

⁵Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

⁶Como el que se corta los pies y bebe su daño, Así es el que envía algo por mano de un necio.

⁶Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

⁷Alzar las piernas del cojo. Así es el proverbio en la boca del necio.

⁷Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

⁸Como quien liga la piedra en la honda, Así hace el que al necio da honra.

⁸Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

⁹Espinas hincadas en mano del embriagado, Tal es el proverbio en la boca de los necios.

⁹Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

¹⁰El grande cría todas las cosas; y da la paga al insensato, Y la da á los transgresores.

¹⁰En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

¹¹Como perro que vuelve á su vómito, Así el necio que repite su necedad.

¹¹Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

¹²¿Has visto hombre sabio en su opinión? Más esperanza hay del necio que de él.

¹²Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

¹³Dice el perezoso: El león está en el camino; El león está en las calles.

¹³Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

¹⁴Las puertas se revuelven en sus quicios: Así el perezoso en su cama.

¹⁴Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

¹⁵Esconde el perezoso su mano en el seno; Cánsase de tornarla á su boca.

¹⁵Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

¹⁶A su ver es el perezoso más sabio Que siete que le den consejo.

¹⁶Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

¹⁷El que pasando se deja llevar de la ira en pleito ajeno, Es como el que toma al perro por las orejas.

¹⁷Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

¹⁸Como el que enloquece, y echa llamas Y saetas y muerte,

¹⁸Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

¹⁹Tal es el hombre que daña á su amigo, Y dice: Ciertamente me chanceaba.

¹⁹är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

²⁰Sin leña se apaga el fuego: Y donde no hay chismoso, cesa la contienda.

²⁰När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

²¹El carbón para brasas, y la leña para el fuego: Y el hombre rencilloso para encender contienda.

²¹Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

²²Las palabras del chismoso parecen blandas; Mas ellas entran hasta lo secreto del vientre.

²²Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

²³Como escoria de plata echada sobre el tiesto, Son los labios enardecidos y el corazón malo.

²³Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

²⁴Otro parece en los labios al que aborrece; Mas en su interior pone engaño.

²⁴En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

²⁵Cuando hablare amigablemente, no le creas; Porque siete abominaciones hay en su corazón.

²⁵Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

²⁶Encúbrese el odio con disimulo; Mas su malicia será descubierta en la congregación.

²⁶Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

²⁷El que cavare sima, caerá en ella: Y el que revuelva la piedra, á él volverá.

²⁷Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

²⁸La falsa lengua atormenta al que aborrece: Y la boca lisonjera hace resbaladero.

²⁸En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.